Senaste;

Jag sträckte på mig och lät händerna falla lätt emot marken, över mitt huvud. Harry låg med ansiktet begravt emot min hals och andades tungt med sina starka armar lindade omkring min kropp. Kombinationen av Harrys varma andetag och den kalla daggen som låg som ett tjockt täcke över gräset gjorde att jag rös. Det for som ett rus igenom mig och jag slog snabbt upp ögonen samtidigt som jag ännu snabbare satte mig upp. Vi hade somnat ute igårkväll. Solen kastade några få svaga, ömma strålar över marken och gav illusionen av att varje grönt grässtrå lös behagligt. Trött sjönk jag igen ner i Harrys famn och bara granskade lockarna som hade trillat ner i hans perfekta ansikte. Kontrollen över mina ögonlock gled sakta ifrån mig och jag kämpade länge med att åter försöka hitta den. Innan jag tillsist gav upp och somnade ännu en gång.

 

Det for som ett rus igenom min kropp och jag slog snabbt upp ögonen. Min prins snarkade tyst och jag log. Solen hade fortfarande inte gått upp än, vilket måste betyda att jag inte alls hade sovit länge. Snarare slumrat till. Jag huttrade till, pussade Harry på näsan i ett försök att väcka honom försiktigt. I 9 fall av 10 så var det alltid Harry som var tvungen att väcka mig, men idag hade tydligen mitt sinne bestämt att det var min tur att få liv i honom. Men för tillfället verkade det vara i stort sätt omöjligt. Han var näst intill medvetslös. Jag hävde mig upp på ena armbågen och lutade mig framåt emot hans öra.

"Wake up babe. It's freaking cold and I want to go inside and get some warmth in my body again. So please dear, wake up."

Harry mumlade bara till men öppnade sen ansträngt ena ögat. Hans ansiktsuttryck just i den sekunden fick mig att skratta till kort. Utan att ställa någon fråga eller att ens säga någonting ställde han sig upp och lyfte upp mig i sin famn. Jag kunde fortfarande inte riktigt fatta hur han kunde vara så varm när jag skakade tänder. När vi stod utanför ytterdörren satte han ner mig på egna fötter och jag klev snabbt in. Värmen från den öppna brasan slog emot mig och Rosie mötte oss med ett piggt leende. Harry drog en hand igenom sitt hår och gäspade samtidigt stort. När han tittade upp emot klockuret på väggen suckade han tungt. Visarna visade att klockan bara var kvart över 5 på morgonen. Rosie log ännu större, steg till vänster och öppnade en dörr. Innanför den vita träddörren befann det sig ett sovrum. Harry log tacksamt och gick in, jag gav Rosie en kram innan jag gick efter med tunga, sega steg. Dörren stängdes bakom oss och Harry började genast ta av sig kläderna, bara några sekunder senare stod han i bara boxershorts och var påväg att krypa in under täcket. Jag drog försiktigt av mig kläderna och kröp in under samma täcke som Harry.

"You know... It's starting to get quite frustrating to not be able to tell you how much I love you with pure words."

Med sina vackra gröna ögon stängda och ett perfekt leende över sina läppar viskade han sjungande.

"I love you even more than that. My love for you is stronger than what should be allowed. Averie, you really are perfect to me.

And soon, you are becoming my Averie Styles."

Det pirrade till i min mage varje gång han sa det. En helt vanlig flicka ifrån Sverige, 17 år skulle gifta sig med 18-åringen, sångare i det populära bandet 'One Direction' - Harry Styles. Jag kunde se tidningsartikeln framför mig. Harry öppnade sakta ögonen.

"You mean everything to me. Never doubt it or believe otherwise." sa han allvarligt.

"I won't. Promise. I love you Harry Styles." Jag kysste honom länge över läpparna innan jag sakta somnade in i hans famn.

 

Doften av frukost nådde mitt luktsinne. Jag sträckte på mig, försiktigt för att inte väcka Averie. Lite senare öppnade jag ögonen och på nattduksbordet på min sida om sängen stod det en stor frukostbricka full med mat. Allt ifrån fruktsallad till pannkakor. Under en tallrik med croissanter kikade en liten papperslapp fram. Så tyst jag kunde lyfte jag upp tallriken och läste igenom bokstäverna.

Bredvid mig sträckte Averie på sig och gäspade stort. Hennes hår stod åt alla möjliga håll och jag log stort. Perfekt varje timme på dygnet. Jag tog tag i en pannkaka och tog en stor tugga. Någon ryckte den ur min hand och när jag vände mig emot Averie hade hon redan börjat äta på den. Jag pussade henne lätt på kinden och tittade henne sen länge i ögonen.

"Your grandmother wanted us to drive to the market and get some strawberrys for some sort of dessert we are making tonight."

"Oh sound delicious. Don't you think?" Hon stoppade in den sista pannkaksbiten i munnen och jag nickade glatt.

-"Let's just eat some breakfast first. And then we'll head out for the market and the strawberrys."

 

Vi båda hoppade in på var sin sida om bilen samtidigt och Averie knäppte snabbt fast sitt säkerhetsbälte. Jag gjorde snart detsamma men kände först på bilens växelspak och ratt. Den här sortens bil var jag inte van vid att köra. Men det gick tillsist bättre än vad jag väntade mig och när vi var framme parkerade jag pickupen stolt. Solen stod högt på himlen och det kryllade med folk på torget. Averie gick runt bilen så hon hamnade på den sidan jag befann mig på. Jag sträckte mig efter hennes hand och flätade samman våra fingrar. Hon tittade upp och mötte min blick. Hennes ögon glittrade. Allt kändes äntligen så bra.

Hand i hand började vi bege oss emot folkmassan. Averies grepp om min hand hårdnade lite och jag strök henne lugnande över pekfingret med tummen. Klaustrofobi. Hon och Niall. En utav dom säkert 1000 saker som knöt dom samman. Äntligen. Det var ingen som tittade extra konstigt på oss. Vi båda smälte in. Averie drog mig ur mina tankar med att öka takten och jag kunde snart se hennes mål. Jordgubbarna låg prydligt i platslådor i på ett bord. Precis när jag skulle säga någonting blev jag avbruten av en främmande röst.

"Averie?! Averie Kingsley?!..... Is it really you? You haven't changed a bit! But still, you are more beautiful now."

 

---

Lite kortare kapitel...