Senaste;

Zayns välbekanta röst hördes tydligt från TV:n.

"This question is for all of us from KitKat009. "Who has a girlfriend in the band? And what's her name If you have one."

Utan att tveka höjde Harry handen stolt och det hördes suckanden i publiken.

"The love of my life's name is Averie Kinglsey. You are my world, I'll love you forever babe." Han tittade in i kameran och log charmigt.

---

 

Fay tuggade ljudligt och jag hade blicken fäst ut genom fönstret. Solen lös och vinden blåste lätt i björkarnas grenar. Tiden jag hade spenderat hemma i Sverige hade gått på nolltid, idag var det dags för mig att åka tillbaka till London. Att inte få se Fay på kanske flera månader gjorde mig nästan gråtfärdig... min bästa vän. Jag tittade ner på mackan som nästan låg orörd framför mig. Jag hade förlorat matlusten helt. Det var nästan foltomt i resturangen och det hördes endast mummel och Fays höga tugganden. Det skulle kännas tomt. Hon slog upp blicken och tittade förundrat på mig.

"Ska du inte äta något? Du har kanske tagit max tre tuggor på mackan."

"Jag är inte hungrig..."

"Men du ska ju åka alldeles strax, du kan ju inte åka härifrån utan att ha ätit någonting?"

"Det är lungt, jag beställer något på planet om jag blir alltför hungrig."

Hon ryckte på axlarna och forsatte sen tugga.

"Du gör som du vill."

Minuterna rusade iväg och nu stod jag och höll om Fay på flyghållsplatsen. När jag mötte hennes blick kunde jag se tårarna tränga sig fram. Jag kramade om henne igen, hårt. Dom ropade ut att mitt flyg skulle gå om några minuter i högtalarna och jag släppte motvilligt taget. Diskret torkade Fay bort en tår som hade letat sig ner för kinden.

"Jag kommer sakna dig, syster." viskade hon.

"Jag kommer sakna dig också!"

Helst utav allt hade jag kramat om henne en gång till, men började gå. När jag kastade en blick bakom axeln stod hon fortfarande och log med tårarna i ögonen.

"Spänn fast era säkerhetsbälten... tack för att ni åker med SAS!"

Jag fumlade en stund med det, men snart klickade det till och jag satte återigen skullcandy hörlurarna över öronen och "Every Breath" av Boyce Avenue spelades lågt.

{Lyssna medan nedanstående läses}

 

Bara några timmar kvar tills jag skulle få se dom igen. Några utav dom personerna som betydde mest i hela mitt liv. Jag gäspade trött mot rutan och slöt sen ögonlocken och sömnade till musikens lugna toner. Samma dröm som jag hade påväg till Sverige uppenbarades i mitt undermedvetna igen. Samma tjej, samma Harry. När deras läppar möttes, och när han sa att jag inte betydde någonting för honom. Att jag skulle försvinna ur hans liv. Sättet han tittade på henne. Drömmen fortsatte och den blev alltmer intensiv. Jag förmådde inte att röra fötterna, utan stod bara kvar på samma plats med blicken fäst på dom. Steg hördes bakom mig och jag snodde runt. Min syn började bli suddig av alla tårar som rann men jag kunde tydligt se att Niall stod där med armarna utsträckta mot mig.

"It tears me apart to see you cry... come here."

Han kom närmare och drog mig intill sig. Jag började gråta ljudligt och Niall strök tröstande min rygg. Med pannan pressat mot hans bringa mumlade jag tyst.

"I thought he loved me."

"I know, I know... schhh Averie, It's okey." Han viskade lungt.

Tårarna ville inte sluta rinna, jag kunde inte sluta gråta. Det gjorde ont i hela hjärtat och mina händer skakade. Jag sneglade bakom axeln, fortfarande stående tätt intill Niall. Tjejen hade försvunnit och istället såg jag Harry stå med knutna nävar med tårar rinnande längst kinderna. Han tittade föraktfullt på Niall.

"So you are going after your friends girlfriends now, Niall?" Han darrade svagt på rösten.

Niall svarade utan höll fortfarande armarna beskyddande runt mig. Harry vände blicken mot mig.

"I thought you loved me, was this all just a joke to you? Playing around with someones heart like that. Did you wanted to hurt me or something? Then congratulations, you have succeeded. Are you happy now?" Han begravde frustrerat ansiktet i sina händer.

Känslorna snurrade runt i huvudet, jag ville bara gråta och skrika på samma gång.

Jag ryckte till och slog i kinden mot den lilla rutan. Ansiktet kändes alldeles stelt på grund av alla tårar som hade letat sig nerför mina kinder. Tack och lov att jag satt själv. Så osynligt jag kunde torkade jag bort dom salta tårarna med armen.

Planet landade med en lätt duns.

Framför mig stod mamma med ett stort leende på läpparna. Jag sprang direkt in i hennes famn och drog in hennes välbekanta doft. Nu fattade jag hur mycket jag hade saknat henne.

"Hej gumman, hur har du haft det i veckan?" Hon tittade på mig nyfiket.

"Det har varit jätte roligt! Jag behövde verkligen träffa Averie igen kände jag.

Åter igen stod jag i mammas famn.

Ur Nialls perspektiv

Jag gäspade stort och vilade ansiktet mot ena handen. Framför mig satt Harry och Louis och sov. Vi hade precis landat med flygplanet och var påväg tillbaka till vårt hus. Turnén hade varit galen, med många fans som kom och tittade. En känsla som inte många får uppleva, att få uppträda inför tusentals folk. En överdrivet galen känsla. Jag plockade upp min telefon och sms:ade Averie. Jag saknade henne. Mycket.

"Hey! We're on our way back home now... you wanna come over in about 10 minutes? Everyone misses you like crazy!

// Niall :) x."

Det tog inte många sekunder innan det vibbrerade till mobilen.

"Then I'm not alone, I miss you guys lots. Can't wait to spend some time with you again. Yeah absolutely. Just text me when you arrive, and I'll be right there.

// Averie x."

När jag tittade upp hade Harry öppnat ögonen och tittade trött på mig. Jag log lite försiktigt. Vi närmade oss våran uppfart och jag puttade lätt på Liam med armbågen. Han ryckte till men öppnade snart ögonen. Zayn låg med huvudet i hans knä.

"Who were you texting with before?" Harry tittade nyfiket på mig.

"Averie!" Jag log emot honom.

"I think I'm gonna die If I don't see her soon, It's killing be to be away from her."

Ur Averies perspektiv

I ren utmattning kastade jag mig ner i soffan. Ögonlocken började sjunka ihop och jag var nära på att somna flera gånger. För minsta lilla ljud ryckte jag till och spärrade upp ögonen. Jag gäspade stort och drog filten över mig, Iphonen låg bredvid mig och jag bara väntade på att få svar av Niall. Det mörknade för mina ögon och jag föll motvilligt i djup sömn. Någon lade sig tillrätta tätt bredvid mig.

"Mamma, låt mig vara... jag vill sova." Mumlade jag, fortfarande sovande.

Hon böjde sig fram mot mitt öra men jag vände ner ansiktet mot soffdynorna.

"You gotta speak english so I can understand you babe." Dom sjungande tonerna kunde jag känna igen var som helst.

Jag vände mig uppåt igen och när jag öppnade ögonen möttes jag av Harrys leende, och perfekta gröna ögon. Ett leende spred sig på mina läppar. Han böjde sig neråt och kysste mig i pannan. Elektriska stötar sändes igenom hela min kropp.

"How long have you been here?" sa jag lågt.

"For about one and a half hour."

"Why didn't you woke me up?

"Why would I? My perfect angel also needs to sleep."

Jag satte mig upp och lutade mig mot hans bröst. Han tog tag i min hand och flätade ihop våra fingrar. Vi satt så i några sekunder innan jag böjde mitt huvud uppåt och lät läpparna snudda hans. Jag vände på mig och fortsatte kyssa honom försiktigt, långsamt.

"Averie, you can't even imagine how much I've missed you..."

"I love you Harry." sa jag trött.

"I love you even moore Averie."

Vi lade oss tillrätta i soffan och han lade armarna omkring mig. Jag lutade mig framåt och pussade honom lätt i pannan innan jag sakta slöt ögonen. Harrys perfekta ansikte tonades sakta bort och jag somnade till ljudet av hans hjärtslag.