Senaste;

Vi lade oss tillrätta i soffan och han lade armarna omkring mig. Jag lutade mig framåt och pussade honom lätt i pannan innan jag sakta slöt ögonen. Harrys perfekta ansikte tonades sakta bort och jag somnade till ljudet av hans hjärtslag.

---

Ur Harrys perspektiv

Sakta började jag vakna, långsamt började mitt medvetna komma tillbaka. När jag öppnade mina ögon förväntade jag mig att möta Averies vackra ansikte, men såg istället hur hon hängde till hälften utför soffkanten. Jag log lite snabbt innan jag drog henne långsamt tätt intill mig. Hon rörde sig oroligt i mina armar och ohörliga mumlanden kom från hennes mun. Tårar framträdde på hennes kinder och jag torkade stilla bort dom med ena pekfingret.

"Wake up Averie, It's just a dream..." viskade jag smått oroligt i hennes öra.

Hennes ögonlock fladdrade till och hon slog upp ögonen. Tårarna letade sig nerför hennes ansikte och jag lutade pannan mot hennes medan jag strök handen över hennes kind.

"What happend Averie, tell me... I can't see you cry."

Hon tittade upp med sina bruna ögon och log försiktig emot mig. Det vackraste leendet någonsin. Jag kysste henne lätt i pannan innan jag satte mig upp och gäspade ljudligt. Jag var kär. Galet, oklanderligt kär. På riktigt, första gången i mitt liv.

"Come one, let's make som breakfast!" Jag tog tag i hennes hand och flätade ihop våra fingrar.

Hon skrattade försiktigt men gick med raska steg bredvid mig. När vi kom in i köket slog jag mig ner på en barstol och tittade henne djupt i ögonen.

"So what are we gonna eat, what would you like?"

"Uhm, what about... pancakes?"

Ett stort leende spred sig över mina läppar.

"That's like the only thing I can make! So yeah, pancakes up next, just for you." Jag mötte åter hennes bruna ögon och log charmigt. Hon började rodna lätt.

Dörren öppnades och in kom Louis i hög fart. Efter honom kom Liam, Niall och Zayn.

"Averie!" Utropade Louis som sprang fram till henne och omfamnade henne länge.

"What are you guys doing here?" Ett leende lekte på Averies läppar.

"We were hungry? What else?" Louis slog ut med händerna och tittade på henne förvirrat.

Han vände sig sen mot mig.

"So what will It be mate?"

"Not pancakes I hope." sa Zayn glatt.

"Sorry to make you disappointed but I'm making pancakes."

Jag tittade ner i stekpannan och kunde efter ett tag känna ett par händer lindande kring min midja, när jag snodde runt möttes jag av Averies ursäktande ansiktsuttryck.

Ur Averies perspektiv

Han tittade på mig ett ögonblick innan han lät hans läppar försiktigt pressas mot mina. Applåder hördes och jag avslutade kyssen innan jag öppnade ögonen och vände mig mot killarna. Harry tittade på dom irriterat, men jag kunde inte låta bli att le.

"I wanted to have you for myself this morning. I've missed you, alot." sa Harry tyst i mitt hår.

"I've missed you to pieces while you were gone... but I can't just tell them to leave."

"Can we at least go somewhere else, just you and me?"

Jag nickade och tog Harrys hand.

"Louis, careful not to burn our kitchen down!" Jag tittade på honom strängt, men möttes av ett leende.

"So where are you two lovebrids going?"

Harry ignorerade det och gick med mig i handen mot mitt rum. När vi kom in kom slog han sig ner på min säng och drog mig intill sig. Ett krasande ljud hördes från köket och jag spärrade upp ögonen. Dom skulle förstöra hela mitt hem. Mamma skulle bli förbannad och jag skulle få utegångsförbud i säkert mer än en vecka. Jag vände mig om och Harry tittade på mig med tårar i ögonen och ett leende på läpparna.

"Did you know that you're the most beautiful girl in the whole world. It's like heaven's missing and angel, cause you're here with me." En tår rullade nerför hans kind.

"Why did you just chose me Harry?"

"Chose?" Han tittade på mig oförstående.

"Yeah... you can have any girl in this whole wide world. So why did you just chose me to fall in love with? There are hundreds of millions girls out there. So tell me, why just me?"

"I don't know, there is this special thing with you... I can't really say what It is."

Jag lutade mig bakåt och vilade huvudet mot sängens mjuka madrass. Harry gjorde likadant och låg nu tätt intill mig.

"Averie." sa han med sjungande stämma.

"Yeah?"

"I can understand If you say no, but please. Will you join me and the lads for an interview in about tree hours? You don't need to meet fans If you don't want to."

Jag tittade ner på mina armar som fortfarande var alldeles upprivna. När jag tänkte tillbaka rös till. Jag förde några fingrar över min kind och utbuktningen från rivsåret fanns fortfarande där. Harry tittade oroligt på mig och följde mina händer med blicken.

"I can't believe why they would do this to you... just because you and I. Are a couple?" Han svalde hårt.

Harry snuddade försiktigt min kind och tårarna började formas i hans ögon.

"You don't deserve this."

"Maybe I don't, but I won't let the fans decide who I will date or not. I love you, and that's whats matters." Jag drog ett djupt andetag.

"But yeah, I can be there with you and the other guys."

Han log och slog armarna runt mig. Harrys söta doft slog emot mig och jag log stort. Jag lutade huvudet mot hans bröst och han började leka med mitt hår, vad hade jag gjort för att förtjäna att ha en kille som han. Han var inte verklig. Andetagen blev tyngre och när jag tittade upp hade han stängt sina ögon och sov djupt. Trots oljudet utanför började sakta sömnen brottas mot mitt medvetande. Dörren öppnade sakta och steg närmade oss. Louis och Nialls dova röster hördes, och jag höll fortfarande ögonen stängda för att kunna lyssna på vad dom sa.

"My Harry is growing up, they look so cute together. He really needed a girlfriend to take care of." Louis viskade nästan.

Fler steg hördes och Zayns skrattade stämma hördes. Dom andra sa åt honom att vara tyst innan dom fortsatte prata.

"Why doesn't he marry that girl? She's perfect for him!" Nialls röst viskade sjungande.

Jag drog så lite jag kunde.

"He really loves her, under the latest tour he talked about her all the time... It gets kinda annoying after a while. Averie said that, Averie did that, Averie here and there." Louis ansträngde sig för att härma Harrys lena stämma.

"But come on guys It's creepy to just stay here and watch them sleep. Let's go."

Steg rörde sig mot dörren och den stängdes snart omsorgsfullt. Jag öppnade sakta ögonen och tittade upp mot Harry. Han tittade ner på mig med ett leende.

"You know that everything they said It's true. You are my world." Han flätade ihop våra åter igen och strök tummen över försiktigt över mitt pekfinger.

"I really don't know If I can do this!" Jag darrade på rösten.

Utanför bilen trängdes redan många fans och vi var inte ens framme vid studion. Harry höll om mig och jag kastade blickar på dom andra killarna, Louis satt och gjorde miner ut genom fönsterrutan medan Zayn satt med sin mobil. Precis som om det här var en utav dom normalaste sakerna man kunde göra i hela världen. Vi rundade ett hörn och ett dån av röster dundrade mot oss och jag kunde se hur Niall rös till. Båda hade inte det bästa minnet av folkträngsel.

"It will be fine Averie, I won't leave you this time." sa han lugnande.

"Yeah I know, but I'm still nervous."

"I understand you babe." Hans läppar nuddade min panna.

 

 

"Welcome guys, this is One Direction everybody!"

Jag satt i fosterställning i soffan som befann som någon meter bakom killarna. Dom alla vände sig om ibland för att försäkra sig om att jag var okej. Det var inte sånt här som gjorde mig nervös, den enorma glasrutan skyddade mig mot alla fansen som stod tätt intill varandra utanför. Det var dom som gjorde mig nervös.

"So Harry, how is it to date a normal girl?"

Tystnad.

"Normal?"

"Yes, normal, ordinary... just an ordinary girl." sa intervjuaren med gäll stämma.

"For the first, she's no ordinary girl... and the second, she's just as normal as I am. Just because shes not a famous singer doesn't it automatically mean that she's just ordinary. She's special." Han lät smått irriterad.

"Agreed with you bro." Louis klappade honom lugnande på axeln.

Påvägen tillbaka satt Harry tyst och tittade ut genom rutan. Himlen var klarblå och nästan inte ett enda moln syntes på hela himlen. Vinden lekte försiktigt med trädens grenar som kastade lustiga skuggor på marken.

"Stop here!"

Bilen saktade ner och Harry tog min hand innan han sakta gick ut ur bilen. Framför mina ögon uppenbarades en enorm sjö. Solen som var påväg ner kastade nyanser av rosa och rött emot havets yta. Vassen färgades rosa och vajade harmoniskt i den lätta brisen. Utan att jag hade märkt något hade Harry gått ner till bryggan. Jag log och började gå emot honom. När jag satte mig ner bredvid honom kunde jag se att han var upprörd. Han sneglade på mig innan han begravde ansiktet i sina händer.

"What's happening Harry?"

Han svarade mig inte utan böjde sig emot mig och pressade läpparna hårt emot mina. Handen vilade han mot min kind. När jag kände att han började dra sig undan öppnade jag motvilligt ögonen och tittade honom länge i ögonen.

"I love you, but I gotta tell you something... I've done something terrible Averie, you'll never forgive me for this."

Tårarna började strömma nerför hans kinder medan han fortfarande hade blicken fäst på mig.

---

Också ett någorlunda långt kapitel!

Tack så mycket för dom kommentarer jag har fått, blir så glad!

Vad tror ni kommer hända?

Kommentera nu!