Senaste;

"Me and the boys will be away from home tomorrow, we have a signing. But I persuaded Paul to let you join us If you would have wanted to and he said that It was ok. So what do you say? Do you wanna come with us?"

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.

---

Ur Harrys perspektiv

Som alltid när Averie var nervös eller osäker bet hon sig i underläppen och tittade ängsligt rakt framåt. Jag flätade in mina fingrar mellan hennes och hon log tacksamt emot mig. Varje gång, precis varje gång hon log emot mig kändes det som om jag skulle smälta. Inte ens jag kunde beskriva med ord hur mycket hon betydde för mig, ända från början. Minnet med Ashley dök upp i bakhuvudet och jag släppte hennes hand och begravde ansiktet i mina egna händer. Hur kunde jag göra så, jag skämdes så otroligt. Efter vad jag hade gjort har jag inte ens rätt att röra henne... men på något sätt hade hon förlåtit mig. Jag satt så djupt insjunken i mina egna tankar att jag inte märkte när bilen stannade.

"Babe, we're here." Hon tog försiktigt min hand och jag gick ut efter henne.

Paul gick mellan fansen och mig och Averie för att försäkra sig om att denna gång skulle inte Averie skulle bli skadad. Applåder hördes och flera ropade våra namn. I min högerhand ökade trycket från hennes hand och och jag gick närmare och pussade henne i pannan. Hon hade blicken fäst på sina skor. Paul öppnade smidigt dörren för oss och vi båda slank smidigt in. Niall stod där med armarna i kors och jag skickade över Averie till honom. Hon slog armarna runt honom och begravde ansiktet mot hans bröst.

"You are doing this ten times better than me... the first time I had to go through a crowd like that I nearly fainted." Han skrattade tyst emot hennes hår.

"Haha how do you know how I'm feeling."

"I'm psychic, didn't you know that?!" Han lyfte ena ögonbrynet och dom båda brast ut i skratt.

Jag kunde inte hjälpa att svartsjuka började uppkomma, men jag slog genast bort den känslan. På långt håll kunde man se att dom var som syskon. Dom båda betydde världen för varandra.

Ur Averies perspektiv

Jag kramade om Niall länge en sista gång innan jag släppte taget om honom och backade bak till Harry. Han mötte mig med ett leende på läpparna och jag pussade honom snabbt på kinden innan vi började gå mot dom andra killarna. Louis kramade om mig snabbt och drog Harry bort från mig. Han mimade; "I love you." och jag gjorde samma tillbaka. Paul stod vid mig och ett fåtal livvakter stod borta vid killarna. Det kändes löjligt. Sitta med Paul bredvid sig för att man en gång blivit riven på kinden. Människor stod och trängdes i kön framför killarnas bord och dom skrev autografer för fullt. Jag böjde mig ner och pillade med skosnöret när stolen vek sig och jag föll bakåt. Allas blickar vändes mot mig och det blev knäpptyst. Säkert 500 blickar vändes emot mig och jag snodde runt och sprang ut ur den stora dörren. Något kom ivägen och när jag sneglade uppåt möttes jag av Trents blåa ögon.

"Trent... what are you doing here?"

"I really wanted to see you... I want you back."

Jag ryckte till precis som om någon hade slagit till mig. Hade jag hört rätt, att han ville bli tillsammans med mig igen. Han tittade på mig länge och väntade på vad jag skulle säga.

"Let's take a walk and sort this out." Han lade en arm runt mina axlar och började dra mig med utan att ens ta en notis om jag ville eller inte.

Jag krånglade mig ur hans grepp och gick en bit bort ifrån honom.

"Flytta tillbaka till Sverie Averie, du kan bo hos mig. Lämna den där Harry och var med mig istället. Jag älskar dig mycket mer än vad jag trodde var möjligt."

"Men problemet är att jag inte längre älskar dig." Jag svalde och tittade ner på mina händer.

På något sätt gjorde det ont att uttala dom orden jag nyss hade sagt. Trent stannade och ställde sig framför mig, tittade mig djupt i ögonen. Han lutade sig framåt och slöt ögonen. Jag ryggade instinktivt undan och tryckte iväg honom. Uttrycket i hans ansikte tydde på att han var sårad, men det var inte mitt fel att det var över. Det var han som hade lämnat mig.

"Varför han för Averie?" Han tittade snett ner på mig.

"För att han är den mest underbaraste personen som finns i hela världen. Och jag älskar honom. Just precis därför."

"Men för fan Averie, väx upp! Han kan nästan aldrig vara med dig, finnas där för dig... han är bara en vanlig kändis som tror att dom kan få vilken tjej som helst bara genom att le. Du betyder säkert inte ens något för honom, och bakom din rygg när han är ute på sånna där jävla turnéer så är han väl med varenda tjej han kommer nära. Men nöjer sig inte ens med det, utan ska också ha dig. Jag står inte ut med att se dig sårad. Han är en idiot Averie, tänk efter. Hur stor är chanserna att han inte en dag kommer se en tjej som i hans ögon är mycket finare och bättre än dig. Dom börjar umgås och han avslutar relationen över ett sms eller ett samtal." Trents bet ihop käkarna medan han talade.

Ilskan började koka inom mig och jag borrade in mina naglar i handflatan. Men på ett och annat sätt hade Trent haft rätt. Hur många tjejer träffade inte Harry dagligen, och det fanns säkert flera tusentals tjejer som skulle göra vad som helst för att få vara hans flickvän. Ashleys ansikte dök upp framför mig och jag bet mig frustrerat i underläppen. Mobilen började vibbrera och när jag tittade på displayen visade det att Harry ringde. Jag svarade och att bara höra hans röst fick mig att bli kär i honom på nytt, en egenskap han hade.

"Hey beautiful, where are you?"

Jag stegade iväg några meter ifrån Trent innan jag svarade.

"I'm with Trent."

"What? Where, tell me and I'll come over straight away!" Han lätt smått orolig.

"I'm at the park, maybe 200 metres from the venue the signing is at."

"I'll come there."

Samtalet avslutades och jag stoppade ner iphonen i fickan. Trent kom närmare och ställde sig bakom mig. Just när han skulle linda sina armar runt mig vek jag undan och ställde mig åter igen en bit bort. Kunde han inte fatta någon gång. Jag suckade tungt för mig själv. En bit bort syntes Harry och när han fick syn på mig sken han upp. Men han kastade en irriterad blick emot Trent. När Harry stod framför mig drog han mig intill sig och andades i mitt hår. Jag log stort och när jag tittade upp såg jag att Trent tittade ilsket på oss. Till min förvåning stegade han fram till oss och puttade Harry bakåt, bort från mig.

"Could you just leave her alone, go and fuck with some other girl's feelings."

"What? Are you kidding me?! I love her, and I would never leave her unless she wanted me too. But that is something you aren't capable of? Am I the one who had fucked with her feelings, I was the one who had to comfort her when you had those big tantrums about seeing us on a picture! So don't you dare to tell me what's wrong and right here. She was brokenhearted for days... all she did was crying. It was your choice to let the most fantastic girl walk away from you. Your choice, not mine, not hers... but yours."

Harry stod framför mig och pratade tydligt, högt. Trent knöt nävarna och började skaka minimalt.

"Averie... tell me the truth, would you have stayed with me If i didn't broke up with you?" Han viskade nästan.

Jag nickade sakta.

"Yeah, I think so... I was hopelessly in love with you."

Trent bet sig i läppen och knöt sina nävar så hårt att knogarna började vitna. Han tittade mig i ögonen och jag kunde se hur hans ögon började få en glänsande yta. Ett tår läckte och letade sig nerför hans kind. Han blickade mellan mig och Harry, och utan att jag hann reagera ven hans ena knytnäve i luften. Harry hann ducka men inte jag. Mitt kindben flammade upp och jag föll till marken. Det kändes som tusentals nålar stack under mitt skin och snuddade jag bara kinden kändes det som om jag skulle kräkas. Jag svor för mig själv och tittade sen upp emot Trent. Mina ögon började tåras samtidigt det pulserade i hela ansiktet. Harry föll ner på knä och lyfte försiktigt bort min hand för att granska min kind.

"Shit." Han mumlade.

Jag skulle just öppna munnen för att prata men det kändes åter igen som om jag skulle kräkas. Smärtan dunkade högljutt i mina öron och jag försökte ansträngt röra på munnen. En tår trillade nerför min kind och träffade asfalten.

"Are you okey babe?" sa Harry och smekte mig försiktigt över den andra kinden.

"No..."

Bara att säga det ordet kändes som om få flera knivar pressade mot huden. Utan att tänka svor jag högt och stönade sen irriterat till och höll tre fingrar ömt över punkten. Trent satte sig ner och tittade på mig med orolig, ångerfull blick. Han skulle precis börja prata men jag viftade avvärjande med handen.

"Gå bara härifrån Trent." sa jag med ihopbiten käke.

"Jag är så ledsen, det var inte meningen att..."

"Gå nu!" sa jag skarpt.

Han reste sig upp, vände sig om och började gå med snabba steg, bort från oss. Från mig. En del av mig ville springa efter honom men jag valde att sitta kvar.

"Come on, we must get out of here... the signing is soon over."

"Did you walk away from the signing - and let thousands of girls down, just to come to me?"

"I wanted to see If the only thing that matters in my life was okey, I'll do anything for you Averie..."

Jag böjde mig framåt och kysste honom så försiktigt jag kunde på läpparna.

---

Kommentera?!