Senaste;

Niall tittade upp för en sekund och brast sen ut i ett högljutt klingande skratt, han vände på skärmen och jag fick en skymt av Louis som hängde sig fast på Harry's rygg och skrek högt. Orden var otydliga, men jag kunde urskilja en mening.

" NO, Harry... I'm gonna die If i even touch this floor, It's puuure lava down there!"

"Loui, get off my back!! Help me Niall??"

Högljutt skratt ekade över rummet.

Niall vände på datorn igen och gjorde tummen upp och sa sen långsamt.

"I'm gonna go now, gotta help Harry to get Loui down from there, see you guys!"

Rutan blev svart och offline skylten gick på.

---

Skrikandet började pulsera i mina öron och jag tryckte kudden irriterat mot huvudet. Dörren öppnades och ännu mer soljus strömmade in i rummet, mamma kom in. Jag sneglade upp mot gestalten utan att ens öppna ögonen ordentligt.

"Åhh, kan man inte ens få sova ordentligt när man hade det fullt upp igår, det bara strömmade in gäster hela kvällen."

Jag gäspade stort innan jag slet tag i täcket och drog det över huvudet, försökte stänga ute dom irriterande skriken som ringde i mina öron. En smäl hördes från det andra ena radhuset vi bodde vägg i vägg med och skriken ökade dramatiskt. Jag inbillade till och med att jag kunde höra höga snyftningar.

"It's him, OH MY GOD!! It's Niall Horan!"

Jag ryckte till och en massa tankar for igenom huvudet. Hade dom bott i huset precis bredvid mig och jag hade inte märkt någonting. Utan att hjälpa det började min puls öka och jag började bli nervös. Mamma tittade på mig frågande och ryckte sen på axlarna och började sen gå mot dörren. Jag satt klarvaken i sängen och bara stirrade rätt ut i luften, jag kunde inte fatta det.

Ur Niall's perspektiv

Jag kände att fast tag om mina axlar och jag snodde snabbt runt, Liam stod bakom mig och log stort samtidigt som han blickade ut över alla människor som hade flockats runt vårt hus. Zayn's nyvakna röst ekade ut från ena sovrummet.

"How did they found out where we were?" Han gäspade stort.

"Got no idea, they must have trackers on us or something!!" Liam skrattade till och jag kunde inte göra något annat än att le stort tillbaka. Min koncentration vilade åter igen på alla fans.

"We love you guys!" Skrek jag så högt jag kunde, och ett massivt skrik ekade mot alla hus.

Jag vände mig om och började gå mot dörren för att åter igen komma in i huset och slippa dom öronbedövande ljuden. Aldrig att jag skulle klara av att vänja mig vid det här, aldrig någonsin. Harry's nyvakna röst hördes lågt och jag slog upp dörren och satte mig nere vid fotändan.

"Hey buddie, are you awake?" Sa jag glatt.

"Uhmmmmm...... n-no, leave me alone Niall."

"Don't make me go that far, I'll just get my guitar and the other boys."

"What?" Harry hade fortfarande ansiktet neråt mot kudden, utan att bry sig speciellt mycket av vad det jag just sagt.

"I think that you may regret this big time mate, but I'll see you soon Harry Styles!"

Jag sprang med kvicka steg ur rummet och höll på att krocka med Louis som hade en macka i handen. Jag flinade stort och ropade sen på Liam som snabbt kom farande, frågande längst korridoren.

"Niall, what are you up to lad?"

"You guys gotta help me wake Harry up, the clock is almost 12 and he isn't even out of bed."

"With pleasure Niall!" Ett leende spred sig på Louis' läppar. -"I know exactly what we'll do!"

Jag log och sträckte mig efter gittaren, Louis gick noga igenom den stora planen. Precis innan vi skulle gå in kastade han en sträng blick på mig.

"Niall, you haven't forgot what we'll do know... right?!"

"No, It's under control!"

Liam öppnade dörren med ett ryck och vi började sjunga.

 

 

 

[Lyssna medan du läser nedanför]

 

It's time to get up in the morning

In the morning, In the morning

Got McDonalds breakfast for you

Just for you

Or any other brand

We drove two miles to get it

So you better get up and eat it

You don't wanna be a selfish lazy crazy boy

Jag slog till hårt på strängarna och ökade takten en aning.

So we gotta get up

Get time to get up

It's time to get up, It's time to get uuup

It's. Time. To. Get UP

It's time to get up

IT'S TIME TO GET UP

IT'S TIME

it's time to get up

It's time to

SHH

Get up, It's time

Doobie Doo

Waaaake UP

Harry hade begravt sitt huvud dom första tonerna vi hade tagit i sången, men han tittade nu fram och skrattade smått. Jag gned lite lätt över mina ömma fingrarna jag hade fått av att spela så fort.

"That wasn't that horrible though! I thought for a moment there that you were going to pour cold water on me or something. That would be much worse!"

"We'll save that one for later buddy!" Louis klappade honom lätt på axeln

Om man utgick från Harry's ansiktsuttryck tyckte han inte det var någon vidare bra idé. Han rynkade på näsan och höjde ena ögonbrynet samtidigt som han log stort.

Jag började skratta tyst, sen var det knäpptyst i rummet innan Zayn stormade in i endast ett par gråa mjuksbyxor.

"Heyyy, what have I missed, I heard singing when I was getting dressed!"

"Yeah, we have just woke Harry up!" Liam log stort.

"But guys, why couldn't you wait for me... I could fresh up the song by doing som cool vocals!" Zayn började svaja fram och tillbaka med händerna uppsträckta mot taket samtidigt som han sjöng för full hals.

"DJ Malik is in the house boyzzzzzzzzz!"

Jag brast ut i skratt medans Zayn fortsatte dansa runt och hoppa omkring på ett ben samtidigt som han började sjunga på Chris Brown's International Love, han avslutade sen med att göra typiska jazz-händer i ansiktet på Louis.

"You see what you just missed, but that's your loss lads.. see you in the future, maybe years, hours, minutes or seconds from now."

Han fortsatte mumla högt för sig själv medans han gick ut genom dörren.

Det var tyst i några sekunder innan Harry började skratta och jag tvekade inte på att stämma in. Louis' seriösa röst bröt skrattet och alla vände sina blickar mot honom.

"But hey, seriously... we gotta get ready, we're gonna meet fans in an hour. So come on, GOO!"

Jag ställde mig upp, drog åt mig gitarren i famnen och började gå ut emot korridoren och styrde sen stegen vidare mot köket.

 

 

Ur Harry's perspektiv

 

"Come on Harry, get dressed and come down and eat with us!" Louis hade vänt sig om i dörren och tittade nu på mig.

"Yeah I'm on my way, this won't take long at all."

"That's my boy!" Ett flin syntes på Louis läppar innan han försvann kvickt runt hörnet.

Solen stod nu högt på himlen och jag kastade av mig täcket innan jag gick fram och ställde mig framför fönstret. Underbart att få vara här i London, jag älskade det här stället. Flr att inte stå lutad mot fönsterkarmen alldeles för mycket så backade jag undan och började gå emot garderoben. Av döma på hur vädret såg ut idag såg det väldigt varmt ut, jag drog fram ett par blåa jeans och grå t-shirt. Jag drog en hand genom håret innan jag började styra stegen mot köket. Doften av varma mackor slog emot mig och jag kände hur det började låta i magen. Jag ökade stegen lite och såg snart hur killarna satt samlade runt ett bord och slogs om den sista mackan. När Liam fick syn på mig jublade han och klappade händer, dom andra härmade honom utan att blinka.

"Good job, Mick Jagger's son got out of bed!! Wohoooo!"

"Ha ha, really funny Liam!" Jag log smått åt honom, sprang fram och slog mig ner bredvid Zayn som hade fullt upp med att äta upp det sista av hans macka.

"Are everything ok mate?"

Han tittade upp på mig och stoppade in den sista biten av mackan i munnen.

"Yeah, I'm pretty good... how about you?" Han tuggade fortfarande.

"It's couldn't be better!"

Han gjorde tummen upp och jag log emot honom. Det var tyst runt bordet vilket var ovanligt och jag orkade inte bry mig såpass mycket att jag skulle komma på något att säga. Minuter gick och snart var det dags att gå ut och möta fansen här i London. Adrenalinet började kicka in och Niall hoppade på stället medans Liam bet sig i läppen, det var bara Zayn och Louis som såg helt oberörda ut. Precis som dom hade gjort det här i hela sitt liv.

"Are you nervous boys?" Zayn's röst lät smått uppspelt.

"Yes, I really am!" Den här gången var det Niall som svarade darrande.

Vi gav varandra snabba blickar innan vi öppnade dörren och gick ut, vi möttes av skrik och det var till och med några som grät. Det kunde man aldrig i hela sitt liv bli van vid. Massa fans framför ropade på mig samtidig men jag kunde bara urskilja vissa, så som.

"God, It's Harry, THE Harry Styles!!"

"Please sign my book!!"

Säkerhetsteamet backade tillbaka alla dom uppspelta fansen och vi alla började gå längst dom upsatta banden för att ta några händer och signera några böcker & affischer. Många sträckte även fram kameror och jag tog snabbt kort innan jag gick vidare. Jag log och hade ögonen fästa på skorna, när jag tittade upp möttes jag av ett par ögon som befann sig bakom alla skrikande människor.

Hon var vacker, jag kunde inte längre höra något utan fokuserade på tjejen som fortfarande tittade på mig. Hon tittade snabbt ner i marken och log innan hon åter igen mötte min blick. Det ansiktet hade frusit fast på min hornhinna. Hon vinkade försiktigt och vände sig sen om och började gå med långa steg. Jag hade glömt av att jag var omringad av fans, så kvickt kröp jag under linan och började springa efter. Hon syntes inte bland allt folk, men snart fick jag syn på hennes ryggtavla som rörde sig i snabb takt. För att försäkra sig om att inte var någon som förföljde mig kastade jag en snabb blick bakåt. Ingen. Jag andades ut innan jag började springa ikapp henne. Nu slog det mig att vi inte hade träffats förut och jag blev stående som fastfrusen bara någon meter ifrån henne. Varför hade jag sprungit efter?

Men utan att tänka igen gick jag närmare och ställde mig framför henne. Hennes ögon gjorde att jag smälte.

"I just need to know your name!"

Hon skrattade ett klingande skratt och drog ett djupt andetag. Hon fäste blicken på skorna och fäste en hårslinga bakom örat. Jag kunde se att hon började rodna lite.

"I'm sorry that I just ran after you, but I just had a feeling, I would really like to know what your name is." Jag log så charmigt jag kunde och höll fast hennes blick.

"It's kinda funny that you ran after me! Cause you wanted to know my name that bad. But anyway It's Averie... Averie Kinglsley."