Senaste;

Jag klappade honom lätt på axeln innan jag tryckte honom framför mig och vi styrde stegen mot dom andra som stod och applåderade.

"Nice one there, you're only 18 and you have a memory like a goldfish. I wonder what will happen to you when you are around the age 70!" Louis skrattade högt men gick fram och lade en arm runt Niall's axel.

"But you're allright dude?"

"Yeah, I manage myself pretty good still..."

---

Ur Harry's perspektiv

 

Dom svaga solstrålarna lyste försiktigt upp rummet och jag blinkade långsamt innan jag drog täcket försiktigt över ansiktet. Jag öppnade ögonen och gäspade högt. Averie hade varit i mina tankar hela natten, från att jag lät sömnen svepa iväg mig, tills nu när jag åter igen öppnade mina ögon. Att se henne le var en otrolig känsla, och såfort jag lät mina tankar snudda vid henne så började genast mina nerver ta över. Jag blev aldrig nervös när det gällde tjejer, men det var något annorlunda med henne. Det perfekta leendet, perfekta ögonen. Jag slängde bort täcket och gick mot balkongdörren. När jag tryckte ner handtaget och öppnade dörren försiktigt for det en mild vind genom rummet, jag rös lätt.

"Är jag latast, hmpft... jag är vaken före alla andra." Sa jag för mig själv.

Solen kastade ett milt ljus över byggnaderna och himlen var färgad i rosa. Fåglarna gled över himlen och sjöng nöjt. Precis bredvid dörren fast det en stege som ledde upp till taket, jag kastade en snabb blick mot den och började sen klättra upp. Väl däruppe drog jag efter andan och fyllde lungorna med den smått kyliga luften.

Jag slog mig ner och tittade ut över den stora vackra staden.

På långt håll kunde jag se fansen redan nu börja tränga ihop sig vid gränserna som man hade satt ut igårkväll. Dom kanske kunde befann sig 800 meter bort men jag kunde fortfarande hur dom skrek. Jag slöt ögonen och stängde ut alla onödiga ljud och lyssnade bara på vindens sus och fåglarnas högljudda sång. Jag kunde inte släppa Averie, hon hade fastnat på min hornhinna och jag kunde se henne le och höra hennes skratt klinga i mina öron såfort jag stängde ögonen. Solen började värma mitt ansikte och jag log. För att komma tillbaka till verkligheten för en sekund öppnade jag ögonen och i ögonvrån såg jag något röra sig. Jag vände på huvudet och såg henne sitta på hustaket precis bredvid mig, bara några meter bortanför. På ren reflex kastade jag mig ner på mage och hasade mig närmare för att kunna se bättre. Jag gömde mig bakom skorstenen och kikade försiktigt fram. Om hon fick se mig nu så skulle hon nog antagligen bli rädd och aldrig någonsin vilja prata med mig igen.

Hennes ljusbruna hår svallade lätt i vinden och hennes blick sökte sig utöver dom höga byggnaderna och jag kunde se hur hon log. Det där perfekta leendet. Jag kunde inte låta bli att låta munnen spricka upp i ett leende. Min blick var som fastfrusen i hennes ögon och det kändes som om jag skulle kunna betrakta dom i evigheter. Jag hörde steg bakom mig, och tittade över axeln. Louis spetsiga frisyr syntes och jag begravde mitt ansikte i mina händer. Han skulle inte kunna låta bli att avslöja mig nu. När han fick syn på mig sprack hans ansikte upp i ett leende och jag höjde handen till hälsning.

Han pekade bort mot Averie och mimade: "Is that the girl?"

Jag nickade försiktigt och Louis höjde ett ögonbryn och log sedan emot mig. Till min förvåning stegade han lätt förbi mig och gick så nära Averie han kunde, där han senare slog sig ner.

"Hello... I'm Louis!" Han skrattade lite lätt.

När hon kollade upp och mötte hans ögon i ren förvåning drog jag efter andan.

"I know who you are, haha... Anyway, I'm Averie." Det klingande skrattet fyllde luften och jag slöt ögonen för en sekund.

"Nice to meet you Averie, you met Harry the day before yesterday right?"

"Yes actually I did." Hon log fortfarande.

"So, what did you think about him, cute? Handsome maybe?"

"He was... wonderful, gorgeous."

Jag kunde känna hur det flammade upp på mina kinder.

"Yeah you bet, but hey Averie, I will call you Ave. Harry is mine, is that clear!?"

"I wouldn't have a chance against you, and the other 50000 girls who has a big crush on him. I'm just one of those girls, a normal fan for him." Hon tittade ner på sina händer för en sekund innan hon åter igen mötte Louis blick.

"I'm afraid Ave, that you might have a chance to take him from me."

Hon rodnade lätt.

"No I'm not?" Rösten lät förvirrad.

"Yes.... you actually are?" Louis härmade hennes ton. -"He's actually hiding behind the chimney right there! Come over here mate!"

Under hela samtalet hade jag lett stort men nu spärrade jag upp ögonen och spände blicken i Louis ansikte som nästan vred sig i glädje. Utan att ha något val reste jag mig och borstade av dom gråa mjuksbyxorna och skakade diskret om håret. När jag försiktigt tittade bort mot Averie hade hon redan lagt blicken på mig. Hon såg fortfarande förvånad ut men det fanns inget spår av att hon hade tagit illa upp. Jag försökte mig på ett charmigt leende och hon log försiktigt tillbaka. Det kändes som om jag skulle svimma varje gång jag såg det. Jag började bli nervös när jag försiktigt började styra stegen emot Louis och Averie.

Ur Averie's perspektiv

Varenda muskel i min kropp spändes och jag ansträngde mig hårt för att inte visa det allför mycket hur nervös jag var. Att en människa kunde se så attraktiv ut klockan, jag slängde en blick på uret jag hade på handleden, halv sju på morgonen. Harry hade nu satt sig ner bredvid Louis och var begravd i sin kompis armar. Dom skrattade högt men ägnade sen uppmärksamheten mot mig. Louis böjde sig mot Harry's öra och viskade något.

"I, eh gotta go now... but It was very nice to meet you Averie, we'll maybe see eatch other later! You, stay and chat with Harry." Han höjde handen och började gå iväg. Harry hade sin blick fäst direkt på mig och jag bet mig själv löst i läppen. Det kändes alltför pinsamt att titta honom så länge i ögonen så jag tittade ut över hustaket en sekund, men när jag tittade upp hade han inte släppt mig med blicken. Han bet sig i underläppen och brast sen ut i ett litet flin.

"I'm sorry that I hid myself back there, I was going up here and when I saw you I kinda flipped and just hid behind the chimney." Dom sista orden uttalade han tystare.

"No reason to be sorry, I'd get to see you again!" Jag lade huvudet på sne och log prövande.

"Yeah, haha!"

Jag reste mig snabbt upp och jag såg besvikelsen i hans ansikte. Tanken som just hade forit igenom mitt huvud var galen men jag gick just nu på impulser, jag backade och fyllde mina lungor med luft och slöt långsamt ögonen för några sekunder. Sakta började jag springa, fortare och fortare tills jag nådde kanten. Jag drog efter andan när jag tittade ner men tog ändå språnget. Harry spärrade upp ögonen och reste sig kvickt upp. Min fart hade räckt mycket väl men när jag snuddade Harry's hustak så flög jag framåt och dunsade in i honom. Vi båda föll hårt emot tegeltaket. Han hade fått armat lindade runt mig och vi båda kved lätt till. Jag tittade upp och mötte Harry's ögon som grimaserade lätt.

Dämpat skratt och jubel hördes bakom oss och där stod Niall, Louis, Liam och Zayn och klappade.

"Oh damn Harry, I didn't know that you were that forward with the ladies!" Louis' röst ven genom luften.

Jag log generat och mötte återigen Harry's ögon. Han höll fortfarande armarna beskyddande runt omkring mig.

"Are you okey?" Sa han lågt och tittade oroligt på mig.

"I think so, you?"

"I'm fine..." Han log försiktigt och drog undan en hårslinga från mitt ansikte.

Vi reste oss båda samtidigt och han släppte sakta taget om mig.

Louis kom framrusandes till mig och kramade om mig.

"Welcome to the family Ave!!!!" Han log stort innan han vinkade åt sig dom andra.

Dom andra killarna började gå med snabba steg emot oss och jag omringades utav leenden.

"Hey listen up guys, this is Averie... Apparently our friend Harry Styles new girlfriend! Give her a big hug now lads!"

Alla gav mig en stor gruppkram och jag kunde se hur Harry tittade ursäktande på mig. Men jag kunde inte sluta att le. Louis lade ena armen över min axel och ledde mig emot stegen. Utan att säga emot gled jag smidigt ner. Alla började skratta och busvissla.

"Watch out down there, I'm gonna try the same thing!!" Niall's röst ven genom luften, jag backade ett par steg för säkerhetsskull. Men snart stod han på marken bredvid mig med ett stort leende på läpparna. Jag log lika stort tillbaka. Alla andra killar kom ner en efter en och Harry gick sakta ner sist, jag stod och väntade på honom. När han fick se att jag fortfarande stod kvar började han rodna lätt, men hade ett litet leende på munnen.

"I'm sorry about that, they judge the situation pretty quickly!"

"Nothing to worry about, I like the boys..."

"This is absolutely crazy and very premature, but I think I kinda starting to like you to."

Jag kunde inte riktigt tro på det jag hade hört utan tittadde bara förbryllat upp på honom. Han skakade på huvudet och satte händerna framför ansiktet. Ett leende spred sig på mina läppar och jag lirkade försiktigt loss hans händer och tittade honom djupt i ögonen.

"I like you too, but I have a boyfriend."

Han slog ner blicken i marken och tittade sen ut över den stora massan som befann sig några hundra meter bort. Jag ansträngde mig och såg flera kameror riktade mot oss, jag lyckades även skymta ett par megafoner. En låg röst spred sig med vinden.

"You, HEY girl... you leave Harry alone, he's mine!!!"

Jag tittade upp mot Harry igen och han lutade armbågarna mot räcket och tittade på kaoset som började utspela sig bortanför dom höga byggnaderna.

"I should probably go no, I'll see you around?" Viskade jag, jag blev återigen stoppad.

"Can I get your number?" Han vågade inte möta min blick.

"Yeah, uhm sure.."

Harry fiskade upp mobilen ur fickan och jag sa nummret snabbt, kramade om honom lätt innan jag vände mig om och började leta min väg ut från deras hus. Men innan jag rundade ett hörn tittade jag bak över axeln och Harry stod fortfarande och tittade efter mig. Uttrycket i ansiktet. Jag kunde se att han skämdes, men samtidigt var besviken. Helst av allt hade jag velat springa fram och krama om honom, men jag lät bli och började gå med tunga steg.