Senaste;

Jag ställde mig på tå och lät läpparna snudda hans. En elektrisk stöt for genom kroppen och jag kunde inte låta bli att le, så jag avslutade kyssen och log ner mot golvet. Harry lutade min haka uppåt och log charmigt.

"Moore." Mumlade han innan våra läppar möttes igen.

"I love you too Harry Edward Styles." sa jag lika tyst som han förut.

---

 

"Mamma, jag vill åka hem... jag saknar Fay alldeles för mycket. Vi har inte setts på två och en halv månad nu! Det finns verkligen ingenting att göra här i London nu när Harry och dom andra har åkt på en mindre turné." Jag suckade.

"Jag förstår dig gumman min... men." Hon veckade pannan för en sekund. -"Jag kan ju inte köra dig eftersom jag har jobbet och grejer!"

"Jo, men jag har tänkt ut vad vi kan göra, jag kan väl ta flyget?"

"Ehrm, jag vet inte riktigt.." Mamma smuttade ljudligt på kaffet hon höll i handen.

"Snäällaa?!"

"Ah visst, jag skulle också ha gjort så om jag var i din sits... men när vill du åka? Jag måste ringa flygbolaget och se till att du får en plats."

"Idag kanske?"

"Idag?!

"Varför inte?" Jag flinade åt hennes ansiktsuttryck.

Hon svarade utan ryckte lätt på axlarna, jag log stort och dansade på stället. När mamma tittade på mig började hon skratta, men tog upp telefonen och slog in numret. Det vibbrerade i fickan och jag fumlade snabbt upp den. Bara att se Harrys namn på displayen fick mig automatiskt att le.

"Haven't been without you for more than a day, but I already miss you lots! Don't know If I will survive the rest of the week... can't wait to see your smile again. I love you xx

// Harry :)"

Jag läste raderna han hade skrivit om och om igen och log stort. När jag slet min blick från telefonens skärm stod mamma och tittade på mig, hon hade tårar i ögonen och log.

"Den här killen gör dig verkligen glad va?"

"Ja mamma, jag älskar honom.." sa jag drömmande och tittade åter ner på telefonen.

Jag skrev snabbt in ett svar efter att ha suttit och läst meddelandet säkert hundra gånger.

"No words can explain how much I want you to be here with me! I'm going back to my hometown today and meeting som friends, I'll come back when you and the rest of the lads are coming back to London. Be careful tonight at the concert... love you lots babe! xoxo

// Averie"

Hur kunde jag falla för honom så snabbt? Bara en sekund efter att jag tänkt den tanken visste jag redan svaret; för att han var den mest underbaraste person jag har mött. Jag avbröts i mina tankar när det återigen vibbrerade kraftigt i mobilen.

"I got the best girlfriend in the whole world!

But I gotta go now, practice for tonight... It's not easy when the only thing I can think of Is you."

Jag log återigen stort mot mobilen, men jag svarade inte eftersom jag inte ville störa honom. Mamma harklade sig och jag slog upp blicken.

"Flyget går om ungefär en timme, så det är nog bäst att du går och gör iordning. Packar ner alla grejer du vill ha med dig? Men du jag har tänkt på en sak, vart ska du bo?"

"Det problemet är redan fixat, jag pratade med Fay förut om det... jag fick mer än gärna komma och bo hos henne, hon ville veta allt om killarna." Jag skrattade lätt.

"Men då så! Gå och ta en dusch du så ska jag leta fram på en ordentlig resväska..."

Jag blinkade åt henne innan jag vände mig om och började gå mot duschen. Det bruna håret stod nästan rätt utåt på grund av den dåliga borstningen dom senaste dagarna. Jag tittade ner på mina armar som fortfarande var fulla med rivsår, och när jag lät blicken glida över mitt ansikte syntes det röda irriterade, såret som löpte från ögonvrån ner till slutet av kinden. Såret i ansiktet sved fortfarande och huden kändes stel. Men jag lade inte för mycket tid åt det utan tog snabbt av mig alla kläder och hoppade in i duschen. Dom varma vattenstrålarna studsade mot såren och det kändes som om ansiktet började brinna. Jag undrar hur Fay kommer reagera när hon får syn på mig, för just nu var jag ingen vacker syn. Mina fokuserade nu på Harry, jag undrar vad han gör precis just nu. Tiden rann iväg och snart bankade det på dörren. Mammas stressade röst hördes utanför.

"Men herregud Averie, har du inte klätt på dig eller någonting... ditt flyg går om tjugo minuter. Och vi har ändå kanske en kvart till flygplatsen du vet! Du får bli färdig nu, annars kommer du att missa din planet."

Jag sprang ut ur duschen och fönade snabbt igenom det, men eftersom det inte var helt torkat så satte jag upp handduken som en turban på huvudet. Helt utan något som täckte min kropp sträckte jag mig efter mascaran och målade enkelt dom långa ögonfransarna. Utan att tänka på att jag var alldeles naken sprang jag ut från badrummet, igenom köket och in på mitt rum. När mamma tittade upp från tidningen började hon skratta ljudligt. Jag ignorerade det utan fortsatte att springa obekymmerslöst. Såfort jag kom in i mitt rum kastade jag en blick på klockuret, det hade gått två minuter. Stressen ökade och jag hoppade runt på stället. Jag gled sen snabbt i underkläder och drog på mig ett par blåa jeans, och en vit t-shirt där texten " I Love Harry Edward Styles" var tryckt på framsidan. Dörren gled upp och mamma lutade sig mot dörrkarmen.

"Är du redo att åka gumman?"

"Nej! Jag har inte packat..."

"Jo det har du, jag gjorde det åt dig förut!" Hennes ansikte brast ut i ett flin.

Hon höll sen ut en lila resväska mot mig. Jag sprang fram och gav henne en stor kram.

En kvart senare satt jag och tittade ut genom fönstret, ut över flygplatsen. Jag skulle inom en och en halv timme få se min bästa kompis igen, och sen om en vecka skulle jag få se Harry. Mina tankar avbröts av att någon slog sig ner bredvid mig. När jag vände huvudet åt vänster såg jag en rödhårig kille med bakåtslickat hår klädd i rutig kavaj med prickig slips sitta och glo på mig. Han såg ut att ungefär vara runt min ålder. Killen log fåraktigt mot mig och jag ryste till för mig själv och tog sen fram mina blå skullcandy hörlurar. One direction's "Same Mistakes" strömmade ut i hörlurarna och när Harrys stämma hördes började jag nynna med. Ett knackande hördes mot mitt huvud och jag vände mig åt vänster.

"Vad lyssnar du på unga dam?"

"One direction." sa jag snabbt

"Haaahaa, sitter du och lyssnar på bögarna?" Han tittade snett på mig.

Jag skrattade högt och han instämde, han trodde att jag skrattade med honom... jag skrattade snarare åt honom. Det han inte visste var att en utav "bögarnas" flickvän satt precis bredvid. Jag vände bort huvudet och lutade mig mot den lilla rutan. Harrys leende uppenbarades framför mig och dom gröna ögonen lyste. Jag upptäckte snart att det inte var mig han hade blicken fäst på. Bredvid mig uppenbarades en tjej med långt blont svallande hår och blåa ögon. Hon log mot honom.

"Hey babe..." sa han lågt och lutade pannan mot hennes.

Avundsjukan spred sig och jag började skaka. Han strök undan en hårslinga från hennes ansikte innan han böjde sig fram och kysste henne på munnen. Harry hade flätat ihop fingrarna med hennes och fortsatte kyssa henne intensivt. Mitt framför mina ögon. En tår föll ner till marken och mina händer började skaka ännu mer. Som om det inte var nog avslutade han kyssen och vände blicken mot mig. Han tittade på mig hånfullt.

"You're nothing Averie, I never loved you. Leave me alone now, okey?" Han pressade sen läpparna mot hennes igen.

"Young lady..." en svag röst hördes medans dom salta tårarna rullade nerför mina kinder.

"We are here now!"

Någon skakade om mig och när jag öppnade ögonen log ett vänligt ansikte mot mig.

"What, are we already here?"

"Yes we are!" Hon log roat.

"Oh, I'm sorry... I fell asleep."

"No problem, thanks for flying with us!"

Jag reste mig skamset upp och gick längst den trånga gången ut ur flygplanet. När jag kom ut på Arlandas flygplats var det första jag såg Fay i stora lila glasögon. Hon hade färgat håret brunt. När hon fick syn på mig sprang hon i full fart mot mig och snart befann jag mig i hennes famn.

"Åhhhh Averie jag har saknat dig såå mycket!"

"Jag har saknat dig med Fay!"

Vi höll om varandra länge men gick sen mot hennes bil. Hon pratade på lika livfullt som vanligt och jag lyssnade roat, samma gamla Fay som jag inte kan klara mig utan. Hon hade inte förändrats på något sätt.

"Men nu får du berätta... är det coolt att hänga med dom killarna?!" Hon kastade nyfikna blickar på mig i mellanåt.

"Asså dom är jätte roliga att vara med, men dom är ju bara helt normala människor..."

"Jo det förstås Averie, men jag har sett dig på nyheterna här hemma om hur mycket man har sett dig tillsammans med dom. Det har tonvis med rykten om dig och Niall eller dig och Harry."

Hon förde blicken över mig igen och tystnade. Jag förstod att hon såg såret nu.

"Fansen uppskattade inte mig speciellt mycket, eller många gjorde. Men inte alla." Jag sänkte blicken ner mot mina fötter.

"Åh herregud, och då gjorde dom det där mot dig?"

Jag nickade tyst och mötte sen hennes blick bakom solglasögonen. Hon sa inget mer den resan och jag tänkte tillbaka på drömmen jag hade haft i flygplanet. Tårarna började komma tillbaka men jag vände bestämt blicken och tittade ut igenom rutan för att inte Fay skulle se mig gråta. Framför mig uppenbarades hennes hus och hon körde upp på uppfarten. Skall hördes inifrån och ytterdörren öppnades. Från dörren kom den beiga chihuahuan Mojo springande på tre ben. Efter honom kom Fays mamma och gav mig en stor kram.

"Välkommen hem Averie, så roligt att se dig igen... Men gumman, vad har hänt med ditt ansikte?"

"Tack så mycket, nej det är inget särskilt. En simpel olycka bara."

Jag tvingade fram ett leende och vände mig sen mot Fay som lekte med Mojo.

"Ave, titta vem som sitter där borta." Hon pekade och jag såg Trent sitta på en bänk, han hade blicken fäst på mig.

Jag började gå mot honom med blicken fast på skorna... han sänkte också blicken.

"Varför kommer du till mig för? Jag älskar dig och du älskade mig, men såfort du träffar den där band-bögen blir du tillsammans med honom. Vi hade inte ens gjort slut Averie, det sårade som fan, du kan dra åt helvete, och ta honom med dig!" Hans röst lät upprörd och han torkade diskret bort en tår ur ögat.

"Du lät mig inte ens förklara innan du antog saker, jag träffade dom bara som vänner först... men bara för att du ser bilder på mig och han tillsammans tror du massa saker, jag!"

Han avbröt mig skarpt.

"Du stod i hans famn Averie, och så gör inte "vänner". Och sen bara någon dag senare så ser jag dig hålla hand med en annan kille när ni gick ibland en folkmassa. Gör mig en tjänst och försvinn ur mitt liv bara!"

Jag skulle just svara när det började ringa. En bild på Harry uppenbarades på skärmen och jag log. Trent fnös men satt fortfarande kvar med blicken fäst på mig. När jag svarade var det första jag hörde var Louis.

"Please Harry, pleeeease... I wanna talk to Ave!! Just give me the phone!"

Zayns mörka stämma hördes lungt efter.

"Harry, just give him the phone... his quite annoying, and I'm tired!"

"No Louis... I'm gonna talk to the girl I love first!" sa Harry lungt.

Jag kände hur jag började rodna.

-"Hey babe, I think I'm gonna die If I don't get to see you soon."

"I miss you lots Harry! So what are you guys up to?"

"We're on our way back to the hotel after a long day at the studios... so everyone is exhausted. Niall for example is sitting beside me snoring. And Liam lies with his head in Zayns lap, and what about you?"

"I just arrived to Sweden, I'm at Fays place. They let me stay while I'm here rest of the week."

Han suckade.

"Oh how I wish I were with you. It doesn't feel the same without you, It feels empty in some sort of way. Like something is missing. You can't even imagine how much I love you Averie Kinglsey."

"I love you Harry Edward Styles." viskade jag.

Samtalet pågick i någon timme tills han var tvungen att gå och göra sig iordning till konserten som skulle sändas live i hela världen om bara tjugo minuter.

"Är du tillsammans med Harry Styles?!" Jag trodde ju bara att ni var vänner!!"

"Haha, överraskning?" Jag slog ut med händerna.

Minuterna flög förbi och snart skulle programmet starta. Fay hann precis slå sig ner i soffan bredvid mig med en skål popcorn när reklamen upphörde och allt skulle börja.

"The most poupular boyband right now, they just won a Brit-award and the girls are just crazy about them. Please welcome; Harry, Niall, Louis, Liam & Zayn! Give them some applause!"

Rök spred sig över scenen och blåa strålkastare riktades mot mitten av den enorma scenen. Jag fick syn på deras ansikten som sakta höjdes upp från golvet och applåderna dundrade emot dom. Niall log stort och Louis dansade i takt till musiken. Tonerna till "One Thing" spelades och Liam började sjunga. Fay satt bredvid mig och sjöng högt med. När sången var över kördes en stor röd soffa in på scenen och på den stora skärmen över dom uppenbarades twitterfrågor.

"Åh jaaa, det är är sååå roligt att dom gör sånt här!!" Fay var urlycklig.

Zayns välbekanta röst hördes tydligt från TV:n.

"This question is for all of us from KitKat009. "Who has a girlfriend in the band? And what's her name If you have one."

Utan att tveka höjde Harry handen stolt och det hördes suckanden i publiken.

"The love of my life's name is Averie Kinglsey. You are my world, I'll love you forever babe." Han tittade in i kameran och log charmigt.

---

Ett litet tråkigare mellankapitel!

Men det behövs sånna ibland också eftersom han inte kan vara med henne hela tiden.

Kommentera?