Kapitel 31 - I Promised You, I Will Keep That Promise
2012-05-20 / 16:05:34 / Watch The Stars [pausad] /Senaste;
Jag snyftade, torkade bort en tår och nickade raskt. Harry tog försiktigt asken ifrån mig, tog loss ringen och trädde den över mitt ringfinger. Han lutade sig sen inåt för att låta sina läppar kyssa mina och jag var inte sen med att besvara kyssen. Jag drog mig sen undan, bet mig i läppen och lutade sen min panna emot hans. Även från hans ögon rann det tårkristaller. Mina händer darrade.
"I wish I could stay in this moment forever." viskade jag, endast för naturens och Harrys öron att höra.
Harry lade ner tidningen bredvid sig, reste sig från sängen och gick upp bakom mig. Han virade sen armar omkring mig och placerade den ena handen ömt på min mage. Jag blickade mellan oss i spegeln och rös. Harry log bara åt mitt ansiktsuttryck.
"Trust me, you are absolutely perfect! Plus, I thought you were supposed to be a little bigger when you are pregnant. Nothing to worry about." Han pausade och drog ett andetag, innan ett till leende landade på hans läppar. -"I cant believe that we're gonna be parents soon. To a little pretty girl. What should we call her? Have you come up with any names yet? I have some pretty ideas..."
Jag hade legat vaken på nätterna och funderat på flera olika namn. Men det var inget som stod kristallklart framför mig. Efter att ha lyssnat alldeles för mycket på Fay och alla hennes vetande om killarna så misstänkte jag att han skulle lägga fram förslaget "Darcy". Men vad visste jag? Ingenting var lätt att veta med alla dessa rykten som flög fram och tillbaka i luften. Harry lyfte upp mig i luften och bar iväg med mig till den stora dubbelsängen. Där lade han försiktigt ner mig, lutade sig framåt och lät sina läppar smeka min nästipp innan han sjönk ner alldeles bredvid mig i liggande position. Jag kröp närmare och han placerade en arm runt mig. Vi båda kollade upp i taket tysta innan Harrys mörka stämma fyllde mina öron. Det uppenbarades fjärilar i magen varje gång.
"So, tell me your ideas babe."
"Uhm... I don't know really, but right now. I like, Faith, Trinity, Mackenzie and Summer. I want to name her something more special, not just Isabella, for example. Our baby girl is so much more than ordinary, just like her father."
Han log stort och strök mig över handen med tummen.
"So, now you tell me yours! I'm really curious."
"The names i've been thinking of is. Valerie, Darcy, Autumn and Serenity. But i'm totally with you... I also want to name her something special!... Let's just hope that our girl gets your eyes, beautiful big brown eyes. Or I'll just say it like this... I hope she will look like you more than me! I love you already, I hope you know it."
Harry blickade neråt mot min mage och log sen stolt. Men hans ansiktsuttryck blev med genast sorgset.
"I must leave you and the little one on monday again. And the worst part is, that I will be away for a couple of months this time. Before I met you I always wanted to go on tour. But now, when I have something to be away from, it's not always that fun anymore."
Månader... det är jobbigt nog med bara någon kort vecka. Men Colt var hemma nu. Det kanske inte skulle vara alltför farligt. Men det var dom här nackdelarna jag visste fanns, när jag blev tillsammans med en kändis. Min Harry. Jag blickade ner emot min vänsterhand och varje gång jag såg på ringen började jag le. Averie Styles.
"Hey Harry, It's okey... You know I'll be right here waiting for you when you come back." Jag pressade till hälften fram ett leende.
"I know, but it's heartbreaking to be away from you. I am a softy I know... but you are my world right now. And will always be."
Dörren till rummet öppnades och Paul gick in. Hans ansiktsuttryck var nu hårt och det avslöjade inte alls några känslor. Han tog tag i Harry och tryckte honom framför sig, tryckte honom ut ur rummet. Dörren gick sen igen bakom dom med en smäll. Jag hade inte ens hunnit reagera innan dom två var ute ur rummet. Rösterna ekade högt och dom flesta orden trängde igenom dörren så att jag kunde höra vad dom sa. Harry skrek nästan upprört medan Paul försökte prata lungt, men jag kunde också höra hur irriterad han var.
"Are you drunk or something, or why do you not understand me?! I'm not gonna leave her, not for anything in the world!"
"Harry stop arguing with me right now... and listen to me instead! She. Is. Not. Good. For. You! Everyone thinks that. And the company thinks that you are way to much in the press right now. Just because you're dating that girl! They are planning on fire you from the band if you don't break up with her. Right now!! Just go and do it already. End of discussion!"
Jag kände för att kasta något på honom men lät bli. Han ville mitt bästa, men han verkade inte riktigt veta vad som var mitt bästa. Annars skulle inte han och dom andra kräva att jag skulle lämna henne.
"Why does it seem like you don't listen to me at all! I'm not gonna leave her!! End of discussion right there! Why can't you just accept that I love her more than anything. And I can't break up with her, because soon she'll be Averie Styles!! My wife!! You are not my mum, so you can't decide what I can do and what I can't do!"
Paul skulle precis öppna munnen när han istället skakade förvirrat på huvudet. Hans ansikte flammade upp och han blev alldeles röd. Han skrämde mig nästan när han blev arg - men det var inget jag tänkte visa nu. Paul slog handflatorna hårt emot bordet som stod emellan oss. Jag ryckte till men stod kvar och stirrade irriterat på honom.
"Are you completely insane Harry?! You are still a kid! In maybe 5 months you'll have a new girlfriend and you will say that you love her just as much as you say, that you love Averie now. You are not mature enough to make decisions that big! Do you even hear how insane that sounds! You are 18, and you will soon have a baby and are also getting married! For God sake Harry!" Paul suckade innan han fortsatte, lugnare den här gången. -"Look i'm sorry Harry... but this is the only option right now, it's only for your best."
Andra livvakter kom inklampandes i rummet och trängde in mig i ett hörn. Jag försökte trycka mig förbi, men dom var som gjorde av sten. Ingen utav dom gick ens att rubba en millimeter. Dom kan inte göra såhär emot mig. Paul började gå rummet där Averie befann sig och jag morrade långt nere i strupen. Blodet rusade runt i kroppen och jag knöt nävarna. Ingen hade rätt till det här.
"Paul! if you touch her... I swear I will never forgive you! Leave her alone!" Jag hade ingen aning att jag kunde låta så ursinnig.
Efter flera försök att ta mig fram gav jag upp. Min kropp skakade och blodruset susade i öronen. Averie kom ut ur rummet med Paul efter sig och jag kunde se tydligt att hon hade tårar i den inre ögonvrån. Det sved i hela bröstet. Såfort dörren stängdes så släpptes jag lös. Jag ville bara skrika och gråta på samma gång. Dom hade tvingat bort henne ifrån mig. Ingenting var värt längre om inte hon skulle finnas där hemma och vänta på mig när jag var borta på turné. Jag hade lovat mig själv. Att göra vad som helst för att få se henne lycklig. Därför visste jag nu vad jag var tvungen att göra. Jag tvivlade inte ens. Utan henne skulle det inte vara detsamma.
"You know what Paul. I'm leaving the band, right now. If I can't be with her, not even music will cheer me up. Happy now?"
Utan att vänta på reaktion vände jag mig om och gick ut igenom ytterdörren. Såfort jag kom ut tittade jag mig omkring och sprang sen ikapp Averie som inte hade kommit särskilt långt. Hennes ögon var röda och tårarna dansade över hennes kinder. Averie verkade nästan överraskad att se mig. Jag drog henne tätt intill mig och bara andades en stund.
"I promised not to ever to leave you again, didn't I? I'm gonna keep that promise, no matter what consequence I must take. I love you much more than I ever thought was possible."
Angående det där förra inlägget...
Jag menar inte att ni ska kommentera varenda gång jag skriver, inte så jag menar!
(Om ni trodde att jag menade så)
Men det är lite kul att få veta vad ni tycker om novellen emellanåt.
Nu har jag i alla fall lite inspiration, så jag hoppas att det flyter på någorlunda bra några kapitel framåt.
Kommentera.
Hannah
riktigt bra!
Miranda
Mother of God...
Så sjukt jävla bra! Älskar't
Ellen
jag ska erkänna det, jag började lipa..
sara
du skriver så jävla braa!!!! snälla du måste forsätta!!
Maria
Åå så bra hoppas allt blir som vanligt igen
Mer mer mer
Johanna
Skriver du inte snart igen, så lägger jag ner min... och jag dödar dig... och alla andra här håller med. hoppas du fattar hur bra den är nu?! :D
Anonym
Oh, du är så duktig! Vill läsa mer vill veta hur det ska gå ju!
amanda
Du får inte sluta eller ta pause nu för nu är den så bra och jag har precis kommit in i den och den är så bra! :D
design av: joannalicious