Senaste;

Averie hade fortfarande ögonen fridfullt stängda, precis som ingenting hade hänt.

Jag trevade efter hennes hand och tryckte den sen mot mina läppar.

"You are strong beautiful. I love you lots. I'll be here to see you open those beautiful eyes of yours. To see you breathe. Smile." I mina ögon vällde det upp nya tårar. -"I am not going to leave you for a second."

---

Ur Harry's perspektiv

Jag ritade cirklar över golvytan med hjälp av foten och kastade en otålig blick upp mot klockan. Hon hade inte befunnit sig där inne i mer än en kvart, men jag satt ändå som på nålar. Någon slog sig ner mitt-emot mig och jag tittade sakta upp. Niall sköv en tallrik över bordet åt mitt håll.

"You gotta eat, we've been in here for about 24 hours now... and you haven't eaten anything. You must be starving, And I know that is not easy to focus on something else but' Averie. But seriously man, eat those sandwiches now. Or else I have to feed you. I'm also heartbroken about this... but you can't just shut down."

Jag rynkade på näsan innan jag bestämt sköv tallriken ifrån mig. Matlusten hade helt försvunnit. Den var precis som bortblåst.

"You don't have a choice Harry." Niall ställde sig upp, böjde sig över bordet och tryckte en macka emot min mun.

Jag ryggade tillbaka men tog den sen motvilligt i min hand.

Klockan tickade på ljudligt och jag tittade irriterat upp då och då. Niall tittade ner i golvet och skakade nervöst på benet. Dörrarna slogs upp flera gånger och jag satte mig spänt upp, men ingen kom emot vårat håll. Två timmar sedan operationen började. Tre, fyra. Snabba, lätta steg hördes runt hörnet och en kort sjuksköterska började gå emot oss. Jag knöt händerna och spände blicken i henne. Hon hade ett stort leende över ansiktet. Det måste väl vara goda nyheter? Sa jag för mig själv inne i huvudet.

"Harry, Niall, Zayn, Liam... and Louis?" Vi nickade snabbt.

-"We have very good news. The surgery went perfect and the heart is working. She should wake up in a couple of hours maybe... but she will have very strong medication so she will sleep much the weeks to come. Right now she's in the recovery room. So you can go see her in one hour or two maybe. She needs to rest." Hennes blick föll ner på mig.

Det var som en enorm tyngd släppte från mitt bröst och tårar framhävdes i mina ögon. Hon levde.

"My strong girl." Mumlade jag emot min axel.

Sjuksköterskan började gå länst korridoren och jag gick tätt efter henne. När hon sen svängde snävt och öppnade en stor dörr andades jag tungt. Averies huvud lutade försiktigt emot en stor kudde och jag inbillade mig ett svagt leende över hennes läppar.

"I'm going to leave  you two alone, but press the button If something is wrong, okey?"

"Yeah of course." Jag prövade att dra lite på smilbanden.

{Lyssna medan nedastående läses}

Dörren stängdes mjukt bakom mig och jag gick med händerna bakom ryggen - fram till henne. Kinderna var nu istället rosa och håret hängde svävande över axlarna. Hennes bröstkorg höjdes och sänktes och glädjetårar läckte från mina ögon. När jag stod precis vid hennes sida böjde jag mig ner och lät läpparna försiktigt snudda vid hennes.

"I know that you can't see this right now. But I wanted to give you this..." Jag öppnade upp handen bakom ryggen och höll nu upp en ring vilandes i handflatan. -"And don't worry, we are not getting married. Yet. But I'm giving you this to show you that my heart will belong to you now, and forever. And I will fight for your love in eternity." Försiktig... försiktigt lyfte jag upp hennes högerhand och placerade den på hennes ringfinger. Jag drog av mig skorna, lyfte på täcket och kröp tätt intill henne. Hennes regelbundna andetag var som musik för mina öron.

"And you. I brought your favourite book you're reading at home. A walk to remember by Nicholas Sparks. Since the doctor said that you should take It easy I figured out that I could read for you."

När jag precis skulle öppna upp boken gled det ur ett litet pappersark. "Harry Edward Styles. Yeah I think I found my prince today." Stod det i smått kursiva bokstäver i Averies handstil. Ett leende spred sig över mitt ansikte.

"And I've found my princess." Viskade jag emot hennes öra. -"Love is always patient and kind. It is never jealous. Love is never boastful or concieted. It is never rude or selfish. It does not take offense and is not resentful..."

Utanför det stora fönstret föll det ner tunga vattendroppar ifrån himlavalvet. Molnen täckte för solen och kastade skuggor in i rummet. Efter att ha kommit en bit in i boken, och fällt endel tårar lade jag den ifrån mig. Jag stöttade mig på ena armbågen när jag tittade ner på det ansiktet som jag så många gånger sett gråta, skratta - men som alltid var lika vackert. Med handen som jag hade fri strök jag undan en hårslinga som hade ramlat fram över ögonen. Jag rättade till kudden under mig och vilade sen huvudet tungt emot den, suckade sen tyst och drömde mig sen bort till första gången jag fick syn henne. Jag slöt ögonen och den krypande, obehagliga känslan att förlora henne fyllde mitt undermedvetna.

"You do know how beautiful you are, right?" Viskade en röst precis intill mig.

När jag snabbt tittade ner möttes jag av att Averies ljusbruna ögonen sneglade upp på mig. Redan vid första ögonkastet kunde jag se hur utmattad hon var. Jag strök henne ömt över kinden och släppte henne inte med blicken för en enda sekund.

"How are you doing babe?" sa jag i ungefär samma ton som hon.

"Yeah, let's say this... I've been better."

Jag kröp närmare och lät läpparna vandra över hennes hals och uppåt. När jag precis skulle böja mig ner emot henne för en kyss, stannade jag bara några millimeter ifrån Averies ansikte. Hon log.

"Where have you been all my life." Viskade jag innan hon drog in mig till en passionerad kyss.

Jag drog mig snart undan och virade mina armar runt henne. När jag tittade upp såg jag hur tårarna mot hennes kinder glänste, med hjälp från solstrålarna som kikade igenom dom tjocka molnen.

"Are you in pain?" Det fanns spår av panik i min röst.

"No.. I have missed being with you. I've missed finding myself in your arms." Hon höjde den högra handen, och när hon fick syn på ringen blickade hon mellan mig och ringfingret.

Ur Averie's perspektiv

Alla olika sorters känslor vällde upp inom mig, och det enda jag kunde göra var att stirra stumt på Harry. Han log bara charmigt.

"No worries, It's a ring a gave you when you still were asleep. Real marriage will come later."

"It's absolutely stunning. Thanks Harry!"

Även om jag inte svarade på det där med äktenskapsbiten så pirrade det till i magen och jag log så stort jag kunde. Jag älskar honom. Ingen tvivel. Jag flätade ihop våra fingrar och han började smeka mig över håret. Sömnen kom tillbaka slående fort och jag hade svårt för att hålla ögonen öppna.

"Please read for me again..." Mumlade jag innan det sakta, stilla svartnade för mina ögon. Harrys ansikte tonades bort och jag log ända tills slutet... tills då jag föll in i djup sömn.

Ur Harry's perspektiv

Babe, you really can't have any clue at all of how much I love you

I can't express all the strong feelings I have for you

The way you just look at me, make me go all weak by the knees

If you some day ask me; "What do you see me?"

I'm already knowing the answer.... "My future"

I want to spend the rest of my life with you

Grow old together

The problem is

I don't know if you're ready to take that big step with me just yet

To take on that part of being called "mine", forever

Jag lade huvudet precis bredvid Averies, lyssnade på hennes andetag. Innan även jag, föll i djup sömn med flickan jag älskar bredvid mig... med våra fingrar sammanflätade.

---

Enligt mig så var det här ett ganska tråkigt kapitel... men det blir bättre nästa gång! Jag lovar

Kanske också blir ett lite längre, beroende på vilket humör jag är på! Kanske kommer upp redan i morgon!

Åh jag blir verkligen såhäääär glad när ni kommenterar!!

Sitter och läser varenda en med ett stort leende på läpparna!!

Ni som slänger in kommentarer har verkligen en speciell plats i mitt hjärta...

Plus att jag hade besöksrekord i förrgår! Tack så sjukt mycket!!

Kommentera! xx.

Vad ska man annars ha facebook till om inte visa upp din novell?

och skriv igen för fasen!!!!!

Hallojs! Kikar in en sväng och önskar dig en fortsatt trevlig dag :):) Kika gärna in och säg vad du tycker om min blogg ;) Lust att eventuellt göra ett bloglovinbyte också? ;) KRAM

nojjz.blogg.se

naww, vad söt inlägg, gillar det här inlägget och nej de var inte tråkit tyckte jag, jag älskade det massor! :D

Åååhh så gulligt :') skulle vilja ha en pojkvän som Harry är i den här novellen.. <3

det här är en av de bästa novellerna jag har läst!

och du, det här kapitlet var inte tråkigt på nåt sett! :) x

Skriv mera, skit bra va den ju!

Riiiiktigt riktigt bra!! Fortsätt! :D <3

jättebra ! :)

läs och kommentera gärna våren novell,sjkälvklart om one direction ;) <3

Satt nästan och grät!! Underbart skrivet är allt jag kan säga!! :D