Senaste;

"Thanks for being there for me Louis, I'll never let you go!"

"As I said before, everything for you little sis'." Jag började sakta stryka henne över håret samtidigt som jag nynnade på tonerna till "What makes you beautiful". Hennes andetag blev snabbt tyngre, jämnare. Hon hade somnat.

---

 

Det högljudda bruset for mot mina öron och jag ryckte till såpass kraftigt att jag höll på att hälla ut téet i knät. Mamma skrattade dovt innan hon gick mot dörren och tryckte ner handtaget. Mumlandes hördes och jag spetsade nyfiket öronen. Mamma tittade på mig med menande blick och det tog inte många sekunder för mig att fatta. Jag suckade högt men reste mig upp och började gå emot dörren. Harry stod på trappan och tittade på mig med stora ögon, jag mötte inte hans blick utan gick bestämt fram och stängde dörren.

"Leave me alone! I don't want to see you anymore..."

"Just... Please, open the door Averie. I really need to speak to you, I'm not gonna leave until I've spoken to you!"

"Then you'll be stuck there in a while..." sa jag irriterat.

"Please." Hans röst darrade svagt.

Jag sjönk hjälplöst ner på golvet med ryggen lutad mot dörren. Veckorna utan Harry hade varit dom hemskaste i mitt liv, men jag kunde inte bara släppa det han hade gjort. Trött vilade jag ansiktet emot mina händer och drog ett djupt andetag. Tårar bildades i mina ögon men jag blinkade bort dom, jag skulle inte gråta... inte som jag annars gjorde. Betedde mig som en liten unge som började gråta såfort inte allting var perfekt. Men jag kunde inte hjälpa att alla känslor sköljde över mig i mängder, alla på samma gång.

"Why the hell did you do It, you can't just explain It in words... Don't expect me to forgive you just beacuse you say that you're sorry and you didn't mean It. It isn't enough." Min röst sprack och jag dunkade frustrerat huvudet emot dörren.

"Averie Kinglsey, listen carefull now.

I love you so much that It hurts, everytime I see you It feels like my heart is breaking. When I hear your voice I just can't help to smile. The feeling in my stomach when I held you in my arms for the first time is indescribable, you are my world and without you by my side I can't think clear. Since you disappeared out of my life I couldn't find a special reason to be here. The empty feeling I have in my heart. It feels like some pieces are missing, and it's you. At night I can't think of some other thing than you, I see your face in front of me as soon as I close my eyes. Sure I meet a lot of girls everyday, but I only see you. You are what matters in this world, and nothing else. The time I've spend without you has been absolutely awful, I feel terrible all the time. I know that I don't really deserve you. You are way too good for me, but since I met your eyes the first time you've started to take pieces from my heart. Just by being there. And not even words can describe how I feel when our lips are touching, It's like I'm disappearing from this world just for a moment... And for that moment I feel alive, like nothing bad can't touch me. I could stay up all night just to watch you sleep. Those wonderful eyes that are tenderly closed. I don't know what I was doing that night, I didn't even gave I thought that I would loose the only thing that really matters to me in the whole wild world. That I no longer can call you mine, and hold you close. Let your scent overwhelme me. To no longer get premisson to feel your warmth. You're like a rare diamond, no one wants to loose you. But I didn't even hesitate. And I did the worst mistake in my whole life. By letting you walk out from my life. It hurts me all the time. Everyday, every second. I know I should have fought for you sooner, but I didn't dare. I love you Averie. Every day and every night. I know that you aren't gonna forgive me for this... But I'll wait for you with open arms in all eternity. Your my angel in this life... I love you beautiful, forever and ever."

Jag satt i fosterställning med ansiktet begravt emot knäna. Tårarna kröp nerför kinderna, och jag snyftade så tyst jag kunde. Händerna började skaka och jag fortsatte att fälla tårar. Luften ekade tyst och jag reste mig sakta upp. Med händerna på handtaget drog jag ett långsamt, djupt andetag. Jag ville bara få ett slut. När dörren ljudlöst gled upp möttes jag av Harrys ryggtavla. Han tittade ner på sina händer. Det knarrade till på trappan under mina skor och han snodde förvånat runt. Dom annars så vackra gröna ögonen var nu alldeles rödsprängda och alldeles fyllda med tårar. Försiktigt reste han sig upp och började med korta steg röra sig mot mig. Diskret torkade han bort tårarna som rann nerför hans kinder innan han stod några centimeter från mig.

Jag rörde mig stelt emot honom och han drog tveksamt in mig i en kram. Med sina armar runt mig kände jag hur försiktig han var. Att han inte ville att jag skulle rygga undan. Tårar droppade ner mot mitt hår och jag pressade mig närmare honom. Jag snyftade högt och tårarna rann i floder nerför mitt ansikte. Han viskade lugnande i mitt öra. Bakom honom hördes röster och han torkade bort dom flesta tårarna ur ögonen innan han vände sig om. Kamerablixtar flög mot hans ansikte och jag suckade högt innan jag tryckte mig förbi honom. Mikrofoner hölls nästan upptryckta i ansiktet på mig.

"Do you know that Harry has been seen with the girl Ashley Benson while he was on tour."

Jag ryckte förvånat till, men skakade det av mig.

"Why can't you guys just leave us alone. Just because Harry are famous you don't have to follow him everywhere. Go and get a real job instead of making up storys about others."

Armar lindades sakta om mig bakifrån och Harry viskade mot mitt öra.

"I love you, did you know that."

Jag ville inte förlåta honom helt men kunde inte låta bli att le. Att höra hans förföriska sjungande röst var något jag saknade. Hans ömma kramar. Vi stod kvar på trappan utan att bry oss om alla kameror. Dom fick ta så många kort dom ville, hitta på så många historier dom hade fantasin till... Men jag visste sanningen, jag älskade honom precis lika mycket som förut. Och så länge han gjorde likadant skulle ingenting ändras.

Dörren öppnades bakom mig och mamma drog snabbt in oss två i huset. Harry släppte taget om mig och flätade enkelt ihop våra fingrar istället. När mamma kollade ner menande på våra händer nickade jag bara och hennes ögon fylldes av tårar.

"So, you two are a couple again?" Hon vände blicken mot Harry.

"I don't know." Han tittade kort på mig innan han fortsatte. -"But I love my angel to pieces, and I hope she know that. I won't ever give her one moore reason to walk away from me, I'll never let her go."

Utan att tveka mötte jag hans blick och kysste honom lätt på läpparna. Han vilade händerna mot mitt ansikte och jag kunde känna hur han log försiktigt. Jag drog mig undan och log samtidigt som jag tittade honom djupt i ögonen.

"I've missed you Harry." sa jag tyst så inte mamma skulle höra.

Han lutade sig framåt och pussade mig i pannan.

"I missed you to, moore than anything."

Dörren öppnades och in kom Niall, Zayn & Louis i släptåg, alla med ett stort leende på läpparna när dom fick syn på oss. Louis kom genast fram och gav mig en lång kram. Niall och Zayn omfamnade mig samtidigt. Precis efter att jag släppt taget om dom båda killarna drog Louis in alla i en gruppkram. Jag tittade på Harry och han vilade redan blicken på mig.

---

Kommentera så är ni bäst i hela världen!

Vad tyckte ni om den här delen då?

Kommentera nu!