Kapitel 26 - I'm Still Meeting You At Night
2012-05-02 / 22:12:18 / Watch The Stars [pausad] /Senaste;
"It's a girl." Mumlade jag emot Harrys t-shirt.
För en sekund glömde jag alla problem. Livet var återigen alldeles perfekt. Precis som om jag aldrig någonsin hade fällt en tår. Aldrig fått hjärtat krossat. På den ynka sekunden såg jag allt i klara, gnistrande färger igen.
"Don't look! Promise!" Harry vilade sina händer ömt emot mina ögonlock.
När han tillslut släppte taget öppnade jag ögonen för att mötas av tusentals ljus som glittrade i mörkret. Marken var täckta av röda rosenblad. Lite längre fram i gläntan låg det flera filtar och kuddar i en hög. Jag log stort och vände mig om. Harry hade gått ner på knä och plockade upp en svart sammetsbox ur fickan. Hans ögon glittrade likt alla dom ljusen som lyste upp träden.
"I've fallen more for you everyday. My feeling's got deeper and deeper. And now i'm in hopelessly in love with you. Always and forever. So today, i'm feeling ready to spend the rest of my life with you by my side. So Averie Kinglsey, would you do me the honour to take on that part of being called mine forever? Will you marry me?"
Harry öppnade asken och en enkel diamant-ring med våra initialer inristade visade sig. Jag blev ordlös, det enkla ordet fastnade i halsen. Mina ögon började tåras och jag nickade snabbt. Harry reste sig upp och trädde sen försiktigt ringen på mitt ringfinger. Han lutade sig sen neråt och kysste mig länge på läpparna. När han drog sig undan flätade han ihop våra fingrar och log stolt.
"Hello Mrs. Styles." Hans röst sjöng.
Röster bankade emot mina öron och väckte mig sakta ur min sömn. Jag svor för mig själv och lade händerna över ansiktet. Varför skulle även mina drömmar plåga mig? Bara genom att inte längre vara i hans närhet gjorde fysiskt ont, nu plågades jag även psykiskt. Jag reste mig upp ur sängen, gnuggade sömnen ur ögonen och drog sakta upp persiennerna. Precis som vanligt stod det flockar av människor samlade utanför killarnas lägenhet. Några få speciella plakat som vajades i luften fångade min blick.
"We miss Averie! Leave Ashley and get back together with Averie again!"
"Everybody loves Averie! <3"
"Averie Kingsley :) - Ashley Hart :(
Såg jag fel? Jag gnuggade ögonen en sista gång, som för att försäkra mig om att synen funkade som det ska. Vad skulle killarna säga nu? Utan att lägga ner för mycket funderingar på det så gick jag ut till köket. Blont hår och ljusblåa ögon mötte mig i korridoren. Colt. Jag sprang fram och kramade om honom hårt. Att vara utan honom dom här veckorna hade resulterat i att allt hade blivit alldeles för långtråkigt här i London.
"Hur var det i Sverige?!" Jag lät nu för första gången riktigt, riktigt glad.
"Helt sjukt skönt, men du var ju inte med... vi får åka dit tillsammans någon gång! Snart! Har det hänt någonting här i London som jag har missat?"
När jag tittade ner på mina fötter lyfte han genast upp mitt ansikte och granskade mig oroligt.
"Eller jag kanske ska fråga, vad har hänt Averie?" Hans ton gick genast från glad till djupt orolig.
"Jag är gravid... också är det lite om Harry."
"Skojar du med mig?! Grattis Averie!!" Han log prövande och jag kunde inte låta bli att le tillbaka.
"Men det har tagit slut mellan mig och Harry."
Colt skakade bara förvånat på huvudet och spände ögonen i mig. Jag orkade bara nicka.
"Men nu glömmer vi det... Är du hungrig?"
Han nickade och log snällt emot mig.
-"Då gör vi pannkakor!" Utbrast jag och drog med mig honom ut till köket.
"Vad har du gjort under dom senaste veckorna då?" Colt kämpade med att hålla maten i munnen medan han pratade.
Jag kvävde ett skratt men började snart prata.
"Faktiskt, så har jag träffat Luke rätt ofta. Du vet... han går i klassen över."
"Har har spanat in dig sen vi båda började här." Han lyfte menande på ögonbrynen emot mig.
"Put away your phone now Harry... and stop thinking about her, it's easier - and better for you to have a famous girlfriend. Don't take me the wrong way now... I loved Averie, a really sweet girl! But you gotta keep going now, you are with Ashley now." Paul stod lutad emot dörrgaveln med armarna i kors.
Det var svårare än vad jag trodde. Att glömma och gå vidare. Att kyssa Ashley kändes inte rätt. Inget gjorde det längre. Men han hade rätt, jag var tvungen att lämna det förflutna bakom mig, leva i nuet. Men smärtsamt kom det minnen emellanåt. Vakna upp av att Averies hår kittlar emot halsen. Andas in hennes söta doft. På mobilskärmen så syntes en bild på flickan jag verkligen älskade från botten av mitt hjärta. Med brunt hår och ögon, Averie Kingsley.
"Harry babe? Are you coming?"
Jag sneglade upp och Ashley stod precis framför mig med ena handen utsträckt. Nu kom jag ihåg att vi hade bestämt att ta en lång promenad i parken. Med ett ansträngt leende på läpparna reste jag mig upp och flätade samman våra fingrar.
Den milda höstvinden slog emot mig när jag klev ut från bilen. Luften var fortfarande varm trots att det började vika sig emot en kallare årstid. Ashley stod snart vid min sida och plockade genast upp mobilen ur fickan. När jag försiktigt kikade över hennes axel såg jag direkt att hon twittrade. Jag suckade innan jag fattade tag i hennes hand och började gå emot en bänk. Hon stoppade ner mobilen innan hon slog sig ner bredvid mig, hon lutade sen huvudet emot min axel. Klingande skratt nådde mina öron och jag tittade mig vilt omkring, helt fokuserad på att hitta det jag sökte med blicken. Averie. Det hade säkert gått ett fåtal veckor sen sist jag såg henne. Mina ögon fastnade snart mitt på målet. När hon fick syn på mig verkade hon stelna till och skrattet hördes inte längre. Hon stod inte ensam och jag kände direkt hur avundsjukan fyllde mig. Starkt. Killen placerade plötsligt sina händer emot Averies kinder och lutade sig tveksamt framåt. Snabbt hoppade jag upp på fötter när deras läppar möttes. Jag såg i rött och skulle precis rusa fram när kyssarna fortsatte - men stoppades när Ashley uppenbarades framför mig. Hon hade placerat händerna emot min bringa och höll mig tillbaka för allt hon var värd. Jag skakade, av vrede. Vad hände med mig? Jag kunde knappt kontrollera mig när saker handlade om henne. Var det såhär att vara förälskad?
"Harry, she's not even worth it! Just snap out of it. I love you, isn't that enough for you?"
Jag flyttade Ashleys händer ifrån mig och rusade framåt. På bara några få steg var jag framme vid dom och med alla krafter jag kunde åstadkomma puttade jag killen bakåt. Han stapplade några meter bakåt men återfick snart balansen.
"Luke don't!" Averie ropade högt.
Jag spände mina knytnävar när han närmade sig mig. Mitt förstånd hade kopplats bort och jag reagerade endast på impulser. Luke pressade mig emot marken och fick till ett välriktat slag emot min käke. Jag drog mig ur hans grepp och lyckades nästan mota ett knytnävslag som slogs med all kraft emot min mage. Trots att käken strålade av smärta fortsatte jag. Jag siktade emot hans ansikte och träffade högerögat. Luke tjöt till och jag andades kraftigt. Pulsen dundrade som åska i mina öron. Averie motade Luke som fortfarande tittade ursinnigt på mig. Hans öga hade redan skiftat färger. Jag böjde mig emot marken och hostade upp en hel kaskad av rött sliskigt blod. Hela mitt ansikte kändes ömt, och min käke smärtade vid minsta lilla rörelse. Ashley strök mig över ryggen och pratade lugnande.
Med ett lätt grepp lutade jag Lukes ansikte uppåt. Han stönade till vid min beröring. Vinden hade ökat och jag drog jackan tätare omkring min kropp utan att lämna hans sida. Vad händer? Aldrig hade jag sett Harry så arg. Det skrämde en liten del av mig. Jag tittade bort mot Harry och Ashley som stod en bit bort. Känslan att se honom med någon annan var komplicerad, det hade gått bra tills nu. Nu stod jag här med tårar i ögonen och en enorm klump i halsen. Jag släppte Luke och sprang iväg, jag orkade inte med mer drama. Vinden gjorde att mina ögon började tåras ännu mer. För att undvika för många blickar höll jag mitt huvudet neråt. Smidigt svängde jag av och ändrade riktning emot den lilla dammen. Där slog jag mig ner på den låga bryggan. Björkarna dansade vigt i vinden. Jag rös när luftströmmarna lekte lite med mina hårtoppar. Utmattat lade jag mig ner på rygg och slöt ögonen. Lyssnade på musiken som naturen spelade för mig. Något närmade sig bakom mig och jag blottade sakta mina ögon. Harry stod en bit bakom mig med rosor i handen. Han gick långsamt fram, lade dom bredvid mig och backade sen tillbaka. Jag kunde glimta tår-kristaller som gömde sig i hans ögon.
"Why are you doing this so much harder for me?" sa jag med gråten i rösten.
BESÖKSREKORD, GUD VAD NI ÄR BÄST!!
Se där! Kapitel 26 kom upp idag i alla fall...
Och tack igen för alla fina kommentarer, ni har verkligen ingen ANING om hur roligt det är att få respons!
Vad händer i nästa kapitel? Fortsätt följ novellen och ta reda på det!
Måste säga igen hur mycket ni läsare betyder för mig!
Kommentera?!
lovisa
ASSÅ DU ÄR SÅ SJUKT DUKTIG!
har fått tårar i ögonen efter varje gång jag läst dom senaste kapitelna, hur bra som helst! :D
Johanna Andersson
SKRIV SATMARA!!!!!!
Rebecca
Gud vad bra!
Jag vet inte vad du gör med mig, jag älskar novellen.
Förstår inte hur du inte kunde få kommentarer i början,
Jag har aldrig gråtit så mycket till en novell förut.
Jag tycker det är otroligt att du fortsatte även utan
Kommentare. Novellen är så jävla bra!!!!!
Har läst den på 2 dagar, och då har jag läst varenda rast
I skolan. Jag älskar att varje del är så långt
Linda&Anna
Jättebra ! :D
Läs gärna våran novell,nytt chapter ute nu ! :D ♥
design av: joannalicious