Kapitel 30 - I Wish I Could Stay In This Moment Forever
2012-05-16 / 20:42:51 / Watch The Stars [pausad] /Senaste;
Sången avslutades snart och dom alla kramade om Harry i mitten. Niall höjde upp mikrofonen emot sin mun.
"Harry has an announcement to tell you guys, so listen carefully... because he's only gonna say it once." Han log stort.
Jag skruvade upp volymen och släppte inte TV:n med blicken, inte ens för att blinka. Harry fuktade sina läppar innan han också närmade sig med mikrofonen emot sin egen mun. Jag kunde se hur nervös han var, och hur snabbt han andades."I'm gonna ask Averie Kingsley...." Det var alldeles knäpptyst i publiken. -"...To marry me, and to be mine forever."
Jag var nervös och orolig på samma gång. Det som oroade mig var egentligen vad jag kanske inte skulle få möta. Jag hade inte fått prata med Averie alls under denna turnén och dom planerade på att hålla oss på skilda vägar. Under lite mer än två veckor hade jag gått och oroat mig. Den där klumpen i magen som jag hade - vägrade försvinna förrän jag fick reda på sanningen. Jag tog upp mobilen ur fickan och klickade upp twitter. Klumpen blev ännu större när jag såg vad som trendade, med en ganska hög position.
#R.I.P Averie och bara några positioner under i listan så stod det med stora bokstäver. #HARRY STYLES IS SINGLE AGAIN!
Varför gjorde dom såhär emot mig. Fansen visste hur mycket hon betydde för mig, men antagligen inte alla. Jag lade ner mobilen i fickan igen och drog frustrerat en hand igenom lockarna. Niall satt djupt försjunken i musik med sina vita beats över öronen. - i sätet mitt-emot mig. Louis och Zayn sov precis bredvid varandra medan Liam antagligen tweetade, precis som vanligt. Jag suckade och tittade ut igenom fönstret. Vi skulle vara framme när som helst.
Varför hade han inte hört av sig, en enda gång? Han varken svarade på mina sms eller samtal. Hade jag gjort något fel? Skulle han fria till mig när dom anlände till London igen, eller vad skulle hända? Jag sänkte ner ena handen till magen och lät den vila där. Tanken slog mig plötsligt, Fay skulle med stor säkerhet veta när dom skulle komma tillbaka hit... om det hade gått något snett med Harry den här gången igen ville jag bara få slut på det, även hur mycket det än sved att bara tänka den tanken. Jag letade reda på mobilen, som låg under sängen och skickade sen iväg ett kort sms till Fay. Det kom svar innan jag ens hunnit lägga ifrån mig Iphonen på sängen. Mitt ansikte sprack upp i ett leende när jag läste dom blandade, stora som små bokstäverna.
"Enligt en skvallerblogg så ska dom landa i London om.... 10 minuter ungefär! HERREGUD JAG ÄR AVUNDSJUK!!"
Jag lade mig ner i sängen och bara tittade upp i taket, jag skulle få se honom idag i alla fall.
"Mamma!? Kan du snälla köra mig till flygplatsen?!"
Fay hade berättat för mig exakt vilket flyg dom skulle komma med, men ingen av killarna syntes till när alla personer hade strömmat ut. Hade jag uppfattat fel? Jag kikade igenom pappret och läste det högt för mig själv. Nej, det här skulle vara rätt. Jag lyssnade efter skrik, men det hördes ingenting... nu när jag mycket väl hade behövt det. Bekymrat satte jag mig ner på en bänk och vilade huvudet emot min högra hand. Sorlet av människor och resväskor som drogs över stengolvet var sövande. Plötsligt kände jag en liten knackning emot axeln som gjorde mig klarvaken. När jag tittade upp såg jag rätt in i ett par isblåa ögon. Blonda, långa - glansiga lockar hängde vid sidan om hennes nästan perfekt utformade ansikte.
"You are Averie right? Why aren't you with Harry and the other boys?"
"As an answer on the first question, yes i'm Averie. And the second answer is that I actually don't know where they are..."
"Come one! I can show you where they are right now... just follow me."
Tjejen som verkade några få år yngre än mig vinkade åt mitt håll och tryckte sig igenom en knappt öppen dörrspringa. Jag sprang snabbt efter och såfort jag stängde dörren bakom mig kunde jag höra uppspelta röster utblandat med kamerablixtars dova ljud. Det var mörkt i cementkorridoren jag gick och solen lyckades bara leta sig igenom på få ställen - och på så sätt sända smala strålkastare ner mot golvet. Det enda som överröstade rösterna var ljuden från mina pumps som rörde sig i rask takt över den kalla marken. Tjejen framför svängde av till en dörr som gnisslade motvilligt när hon sköv upp den. Solen kastade sig emot mina ögon och jag kisade.
"Hey, isn't that Averie?" Tjejen jag precis skulle ta en bild med pekade bortåt bakvägen av flygplatsen.
Jag ställde mig på tå för att kunna se över folksamlingen, som hade hittat oss även fast vi hade tagit en annan väg. Flera vände sig om för att också kolla efter det min blick sökte. Mitt hjärta hoppade över ett slag och fjärilarna gjorde frivolter i min mage när jag fick syn henne. Mumlandet spred sig snabbt och snart stod nästan alla vända bakåt. Jag trängde mig förbi dom och sprang fram emot Averie med ett stort leende på läpparna. När jag kom fram till henne pressade jag direkt läpparna emot hennes med båda händerna vilandes emot hennes kinder. Jag kunde känna hur hon log... den bästa känslan i världen. När jag motvilligt avslutade kyssen drog jag in henne till min famn och hann precis fånga en tår som höll på att lämna Averies haka. Hennes ögon var alldeles glansiga på grund av tårarna som rymdes där inne.
"Is everything alright babe...?" Jag viskade tyst i hennes öra.
"Yeah, it's just that i've missed you so much, but why haven't you return my calls or texts? Have I done something wrong?"
Jag suckade tungt innan jag svarade.
"They want me to get together with Ashley again, because in their opinion there's way to much drama being with you... it can "ruin" my image. Paul is regularly trying to convice me to leave you behind... to move on. But the problem is, I don't want to move on. I wanna stay with you forever. Be able to fall asleep by watching you dream, you always look so peaceful when your mind is far away. Always, so beautiful. I don't get it... how do you always look so perfect?"
Jag släppte taget om henne med en hand och stoppade ner den i byxfickan. Sidenasken kittlade emot mina fingertoppar. Var det verkligen rätt tillfälle nu? Jag var nervös, tänk om hon skulle säga nej. Då har jag förstört hela vårt förhållande. Paul harklade sig och jag spände blicken i honom. Han tog tag om mina axlar och drog mig tillbaka, han tittade mig inte ens i ögonen, utan på sina skor. Jag drog till mig min arm och ställde mig bredvid Averie. Utan orken att ta upp en konflikt så tryckte jag Averie framför mig och vi styrde stegen emot min bil. För att försäkra sig om att ingen följde efter så kastade jag en blick över axeln. Niall sprang emot oss.
"I'm going home with you guys if that's okey.." Han kramade om Averie snabbt innan han kollade frågande på mig.
"Please Averie, can we go out? The weather is great!" Harry log sitt vanliga charmiga leende emot mig.
"Yeah sure, if I can barrow some pants and shoes! I'm pretty demanding I know, but you better get used to it."
"Everything for you babe."
Harry gick in till sovrum och kom sen tillbaka med svarta mjukisbyxor i sin famn. Dom hade jag fått låna ett antal gånger, och han tyckte att vi kunde säga att dom var mina nu. Jag krånglade mig ur den tajta kjolen och när jag tittade upp såg jag att Harry inte släppte mig med blicken. Han log stort, oskyldigt när han upptäckte att jag visste att han kollade på mig. Snabbt hoppade jag i byxorna, rullade upp dom en aning eftersom dom var för långa - och gick sen fram och pussade Harry lätt på munnen. Vi båda gick ut i hallen, tog på oss skorna lite snabbt och sprang sen ut.
Gräset kittlades emot mina armar och jag nynnade på "Payphone" av Maroon 5 tyst för mig själv. Harry strök mig över håret och började sjunga med, högre. Jag skrattade lite innan jag ryckte loss en maskros, satte mig upprätt och vände på mig så att jag kunde titta Harry i ögonen. Björkarnas toppar svajade svagt i vinden och bäcken som befann sig några meter ifrån oss rörde sig livligt.
"This is for you..." Jag log och gav honom maskrosen.
Han flinade länge åt mig, men tog den ömt mellan sina fingrar. Harry tittade sen ner på gräset och jag såg att han bet sig i underläppen. Jag lutade huvudet på sne och flätade försiktigt ihop våra fingrar. Han lade ner maskrosen bredvid sig och tog upp något ur byxfickan. Harry höll föremålet instängt i sin hand och andades in ett djupt andetag innan han lossade på greppet.
"And this is for you..." Han lade en svart sidenask i min hand och jag öppnade den sakta.
När jag väl fått upp locket ordentligt blottades det en silverring med våra initialer noga graverat på insidan. Tårarna vällde upp i mina ögon och jag blev mållös, inte ett enda ord kunde lämna min strupe.
"Averie Kingsley, would you do me the honour of becoming mine in all eternity? Will you marry me?"
Jag snyftade, torkade bort en tår och nickade raskt. Harry tog försiktigt asken ifrån mig, tog loss ringen och trädde den över mitt ringfinger. Han lutade sig sen inåt för att låta sina läppar kyssa mina och jag var inte sen med att besvara kyssen. Jag drog mig sen undan, bet mig i läppen och lutade sen min panna emot hans. Även från hans ögon rann det tårkristaller. Mina händer darrade.
"I wish I could stay in this moment forever." viskade jag, endast för naturens och Harrys öron att höra.
Åker även bort den här helgen, såå.. antagligen ingen uppdatering då heller!
Kanske skulle du kunna kommentera? och göra mig mycket glad... xx.
Em
Längtar tills nästa del :D RIKTIGT BRA!!!
Johanna
skriv annars dödar jag dig. javet var din postlåda bor.
Hannah
Älskar den här novellen. Älskar hur du skriver, man sätter sig verkligen in i situationen!
Mer än längtar tills nästa del kommer ut! :)
design av: joannalicious